Lik ängens sköna blomma

När man läser om Ruger AR-556, ett semiautomatiskt stormgevär som t.ex Nato använder mycket, så kan man läsa att det får toppbetyg i alla tester. Det skjuter snabbt och säkert. Lite så där som mig, jag är snabb och säker i de mesta jag gör.

Om man går vidare och tittar på något helt annat som rostlösare så finns det något som de flesta känner till. Jag syftar ju givetvis på Crc 5-56.
Crc 5-56 löser upp allt. Helt suveränt. Lite sådär som mig, jag löser nästan allt.

Det finns en braskamin som heter Contura 556. Det är en jävla bra kamin. Den har liksom glas på sidorna som man ser elden från alla vinklar, det är lite nytänkande. Lite sådär som mig, jag ser saker från alla vinklar och är väldigt nytänkande.

Sist men absolut inte minst har vi en psalm som heter Lik ängens sköna blomma. Det är naturligtvis psalm nummer 556. Första raderna i första versen "Lik ängens sköna blomma, som trygg på bördig grund
står ren och rik på färgprakt i tidig morgonstund" är ju precis sådär som jag. Jag är ju den sköna blomman på ängen som är väldigt trygg i vad jag gör. En liten färgklick i en annars så tråkig politisk värld.

Nu tror jag ni anar vart jag vill komma. 
Jag har blivit tilldelad nummer 556 i kommunalvalet. Jag känner att det är en bra siffra efter lite googling. Det finns mycket mer på 556 som jag kunde använda men jag vill ju inte skriva en bok om min förträfflighet.
Nä, jag tänkte ta och sammanfatta mina insändare och åsikter såhär långt.

Det är ju jakt skärgård och jämställdhet jag har skrivit om. Mina första insändare var om säljakt och örnjakt. Här följer dessa.

SÄLEN
"Hållbar säljakt räddar yrkesfisket
Säl och skarv förorsakar mycket större skada för yrkesfiskarna runt Östersjön än man tidigare trott. Det visar en rapport från som bygger på intervjuer med över 200 fiskare från sex länder, däribland Finland och Sverige.
Bara i Finland orsakar de växande säl- och skarvbestånden det kustnära fisket ett inkomstbortfall på 8 miljoner euro per år. Det är nästan 20 gånger högre än de allmänna uppskattningar som naturvårdsorganisationer gör och som långt ligger till grund för den förhållandevis blygsamma skadeersättning som EU betalar ut.
Rapporten visar att våra yrkesfiskare kämpar i en mycket tuffare motvind än myndigheterna velat inse. Fisk finns nog, väldigt mycket faktiskt, men vi människor är inte ensamma om att vilja fånga den.
Hur blev det så här?
Jo, för att sälar är smarta djur och det har väl inte undgått någon att de gärna äter färdigt fångad fisk som ligger och väntar i nät.
Med tillgång till färdigt serverade fiskbord mår sälen extra gott. Den åländska sälstammen har ökat markant och fortsätter öka eftersom det inte bedrivs någon regelrätt jakt på den.
Förr var säljakten en nödvändighet för att överleva i skärgården. Nu är frågan åter aktuell, med den skillnaden att det nu handlar om överlevnad för en hel yrkesgrupp.
Jägare har vi i stort antal på Åland och många kunde nog tänka sig att jaga säl. Men det finns vissa försvårande omständigheter.
Det största problemet är att EU endast tillåter skyddsjakt. Det betyder att vi nog får skjuta säl men inte sälja sälprodukter, vilket leder till att man som jägare då inte kan skjuta mer än man kan ta vara på, enligt god jaktsed. Få, om någon, jägare skjuter säl för sedan dumpa den.
Det andra stora problemet är att sälen till största delen befinner sig långt ute på allmänna vatten. På våra allmänna vatten har dock, av någon outgrundlig anledning, bara jägare bosatta i Finland rätt att jaga.
Det finns ett stort intresse från svenskt håll att kunna köpa säljaktsresor, men inte ens med åländsk guide får dessa ”utbölingar” komma hit och spendera sina pengar på säljakt.
Tänk om...
... vi kunde marknadsföra säljaktsresor till de åländska utskären.
... vi kunde locka med att man får lära sig reda säl, kanske ta med sig både sälolja och skinn hem.
Tänk om det fanns någon hållbarhetscentral dit man kunde lämna in de skjutna sälarna för förädling så de kunde serveras som mat på äldreboenden, skolor och restauranger? Hållbarhetscentral? Vad är det, kanske de flesta tänker.
Jo, i mitt huvud är det ett slakteri i antingen privat eller landskapets regi, dit man kan lämna in allehanda vilt och fisk för förädling för att det sedan ska komma ut i butiker eller till nytta på annat sätt.
Det finns säl, skarv och mårdhund t.ex där man kan använda både kött, skinn och olja till olika saker.
Det finns vitfisk som fiskas i reduceringssyfte som det kan lagas fiskbiffar av. Det görs faktiskt i liten skala men de biffarna skickas härifrån.
Det finns både älg och rådjur som kunde få komma ut i butikerna.
Vad behövs för att vi ska kunna genomföra detta då?
Först och främst måste den åländska jaktlagen uppdateras så att nordbor får komma hit och jaga under förutsättning att de har en åländsk guide med sig.
Sen måste vi även få EU att förstå att säljakt kan bedrivas på annat sätt än att man springer på isen och klubbar gulliga kutar blodiga.
Vi måste få EU att begripa att vi kan jakt bättre än dem."

---------------------------------------------------------------------------
ÖRNEN
Havsörnen, denna majestätiska fågel, alltid lika omtalad.
På 1980-talet hotades havsörnens överlevnad av miljögifter. Nu, 40 år senare, har stammen växt sig så stark att den i sin tur hotar bestånden av våra viktigaste sjöfåglar.
Ålands skickliga naturfotografer delar med sig av bilder på örnar som frossar på både ejder- och svärtesungar. Idyllen av ”kåckande” ejderhonor som bildat gemensamt ”dagis” för sina ungar är i dag ett minne blott.
Visst var det en miljömässig bedrift att vända en utdöende örnstam till en i dag livskraftig sådan. Men nu har denna bedrift gått över styr och skapat ett, om möjligt, ännu större problem för flera andra fågelarter. Och då måste vi, på samma sätt som med örnen på 1980-talet, gripa in för att rädda dessa hotade arter.
Dags att inse fakta
Även om bilder, statistik med mera bör tala för sig själv måste vi vanliga viltvårdande och jaktintresserade människor få vår röst hörd för att påverka internationella fågelorganisation och framförallt beslutsfattare på EU-nivå att inse fakta:
Örnstammen har, tack vare viltvårdande insatser under ett halvt decennium, blivit för stor på Åland och hotar fler andra fågelarter. Stammen måste därför reduceras innan det är för sent.
Att, som föreslagits, skrämma örnen med drönare måste utan underdrift ses som en ytterst resurskrävande åtgärd. Det bör räcka med att ställa följande fråga:
Vem ska i förebyggande syfte navigera en drönare, exakt var och när örnar slår till mot våra ejder- och svärteskolonier i Ålands vidsträckta skärgård? Förslaget att inte längre ta hänsyn till havsörnsbon vid skogsavverkning räcker inte heller.
Jägarna bör få reducera
Vi anser att jägarna ska få sköta en reducering genom licensierad avskjutning, i första hand inom områden där förekomsten av örn är extra stor. Detta mot bakgrund av att örnstammen är konstaterad livskraftig och produktiv.
Arbetet med att göra Åland hållbart måste även innefatta bevarandet av våra viktigaste sjöfåglar och en mångfald av vår fauna. Som vi förstått det står det ingenstans i EU:s fågel- eller habitatdirektiv att en decimering av örnstammen är förbjuden så länge stammen upprätthålls.
Om mindre än ett år får vi en ny vår med häckande ådor och svärtor. Vi hoppas det finns tid att hjälpa den kullen av ejder- och svärtesungar att få ett liv och att berika vår skärgård.

Just därför är dags att agera nu!

---------------------------------------
VILTVÅRDEN
 Jakten på Åland är för mig en väldigt viktig fråga. Speciellt nu när den gamla traditionen med vårfågeljakt är hotad att utraderas av Europeiska Unionen.
Försvinner den helt riskerar Åland att tappa en stor del av tillväxten i jägarkåren. Jägarkåren är oerhört viktig i den åländska naturen då jägarna gör stora, viktiga viltvårdande insatser.
Jag har under min tid i Ålands Framtid skrivit ett par insändare som berör jakten. Dels har jag rört vid ämnet säljakt där jag tycker att jaktlagen måste ändras så det blir lättare att skjuta säl och sälja sälprodukter och dels har jag gått ut med min åsikt att införa licenserad jakt på örn. Detta är frågor som jag kommer att jobba vidare på.
Jag skulle också vilja framföra en annan idé. Eftersom vi riskerar att jägarkåren blir mindre och mindre för varje inskränkning som görs i jakten så anser jag att Åland behöver en avlönad fiske och viltvårdande grupp vars syfte är att sköta just fiskevård och viltvård.
I princip all fiske och viltvård görs på frivillig basis, även fast vi är så oerhört beroende av den. Jägarna gör ett hästjobb med att jaga skarv, säl, mink och mårdhund. Sportfiskarna jobbar på idéell basis med att skapa lekplatser i form av att öppna upp vandringsdiken, sänka risvasar, klippa vass och mycket mer
Att vi är beroende av ideellt arbete är inte bra, vad händer när de tröttnar?
Jag anser att Åland behöver en fiske och viltvårdande grupp som sysslar med dessa vårdande insatser på heltid. Vi vet alla att det skjuts för lite säl och skarv. Populationen ökar fast det skjuts. Fiskevårdarna är för få, de är en handfull kvinnor och män som kämpar på men det behövs mer krafter.
Viltvård är inte heller bara att skjuta. Viltvård är utfodring, viltvård är att fixa skyddade häckningsplatser.
Fiskevård är inte bara lekplatser, det är märkning av fisk, uppföljning, reduceringsfiske, restaurera våtmarker. Det finns hur mycket som helst som behöver göras och jag tycker att det är hög tid att vi tar tag i det.
Att Åland med sina 6757 öar och skär inte har avlönade fiske och viltvårdare är nästan lika konstigt som att polisen inte har en egen båt.
 ---------------------------------------------
Efter jakten så skrev jag om skärgårdstrafiken .

 "Byt ut skärgårdsfärjorna nu!
Ålandstidningen rapporterar om att 2019 inte börjat på bästa sätt om man ser till vår, för skärgården, så viktiga skärgårdsflotta.
Hittills i år har vi, enligt tidningen, haft sex tillbud av karaktären tekniskt fel eller liknande, som vid ett tillfälle dessutom resulterade i att fartyget körde in i kajen. 
Med nästan en incident per månad, som ställer till det i turlistan med omflyttning av fartyg eller inställda turer, kan det vara knepigt att bo och verka som företagare i skärgården – en skärgård som vår sittande regering inte verkar prioritera.
Precis som Centerns ordförande påpekar i sin insändare 8.8 så har man helhjärtat gått in för att få till stånd sina visioner om de fyra storkommunerna, där den geografiskt spridda skärgården slås ihop till en kommun. Redan där visar regeringen att skärgården är oviktig.
Som grädde på moset har Vårdö berövats sin status som skärgårdskommun.
Nej, skärgården är inte speciellt viktig för vår regering, trots att flera av ministrarna bor eller har anknytning dit. Ett skygglappsliknande fokus har lagts på att skärgårdstrafiken behöver kortrutten. Och för att förverkliga det måste man bygga vägar, en bro, spränga berg och förstöra vacker och oersättlig natur.
Prislappen för hela projektet på västra Föglö lär landa på närmare 30 miljoner euro, om det ens räcker då sista fakturan landar på bordet.
Summan är hisnande. Tänk vad man kunde gjort för skärgårdstrafiken förfallna flotta med de pengarna. 30 miljoner räcker t ex till två nya fartyg. Man hade även kunnat rusta upp något av de nyare befintliga fartygen, kanske rent av konvertera dem till gasdrift. 
Det kan inte ha kommit som en överraskning att flottan har problem och sjunger på sista versen. En snabb kontroll av driftstörningar under 2018 visar att man även då hade ungefär ett tillbud per månad: 

Skiftet 
Bogpropeller ur funktion 9 maj
Tekniska problem 24 oktober
Förlängd dockning, svartvattentanksproblem 2 november

Viggen
Tekniska problem 7 april
Tekniska problem 26 september
Skador på relingen 30 november
Tekniskt fel 16 december

Skarven
Kylvattenläcka 23 januari
Dockning och byte av boxkylarna 7 mars

Ejdern
Frätskador svartvattentank 26 februari
Tekniska problem 13 april

Gudingen
Tekniska problem 21 april

Alfågeln
Tagen ur trafik för reparation 18 juni"

Jag tycker inte vi ska prata om skärgårdsflottan som förfallen, jag tycker vi ska prata om den som försummad och bortglömd. Nu tycker jag det är dags att lägga ner galenskaperna kring kortrutten på västra Föglö och kommunsammanslagningar med tvång och ge skärgården den uppmärksamhet och de medel den förtjänar de kommande fyra åren" 

-----------------------------------------------

Sen var det dags för mitt inlägg "Alla feminister i samma båt" att kommafram i ljuset då jag skrev att herrarna i regeringen borde ha varsin fittmössa. Ni vet det som någon lyckades tolka som antifeministiskt. Efter det skrev jag några insändare om min syn på jämställdhet.

 DET FÖRSTA
"Kvinnan och pengarna
Både tidningar och radio anser att mitt övertramp var så hemskt att det bör basuneras ut till hela Åland. Givetvis anser man att ÅF gjorde rätt när de 'petade' mig från listan.
Jag kan absolut hålla med om att ÅF gjorde rätt, de är ett litet parti som är i stort behov av kvinnliga kandidater. Inte kanske främst för kvinnornas intresse eller åsikt men för pengarna. Lyckas man med bedriften att ställa upp en jämställd lista så blir man ju givetvis premierad. Spelar inte så stor roll vem det är (vilket det inte heller ska göra). Dock spelar könet en väldigt stor roll. Könet ger pengar, man mutar alltså partierna att ta in kvinnor. Visst finns det kanske något parti som inte har problem att få tag i kvinnor men generellt är det ett problem så stort att det måste premieras med medel.
Som sagt, att ÅF 'petade' mig är jag ok med, jag gav dem inget val.
Jag är inte emot jämställdhet. Som uppfostrare av tre döttrar och två söner så skulle det väl vara märkligt om jag tyckte att döttrarna var mindre värde. Jämställdhet för mig betyder 'på lika villkor', inte att man kan ropa antifeminist för att få igång mobben om man är missnöjd.
Jag är frispråkig och jag verkar ha fått en ganska stor skara med mig som stöd på det tåget. Det är jag evigt tacksam för. Många tycker att jag blivit fult behandlad och jag kan delvis hålla med.
Vad hände när Igge kallade prinsessbarnet för parasit?
Vad hände när Nina Fellman kallade Stephan Toivinen för rasist?
Vad hände när Runar visade sin 'sneda' kvinnosyn?
Vad hände när Asumaa visade sin syn på klimatet?
Vad hände med mig när jag nämnde tokkärring och feminism i samma stycke? Inget, före en kvinna lyfte det och tyckte det var hemskt.

Med det sagt så vill jag härmed meddela att jag står för vartenda ord jag skriver och jag kommer fortsätta att vara ärlig. Jag kommer även att ställa upp i höstens lagtingsval"

--------------------------------------------------

DET ANDRA

"Tävla på lika villkor

Det är med en viss förundran jag läser torsdagens Ålandstidning.  På sidan sex är en artikel som handlar om att fyra framstående kvinnor inom sina partier som vill lyfta problemet med att få kvinnor vill satsa på politiken.

Gruppen består av Ingrid Zetterman (Lib), Annette Holmberg-Jansson (MSÅ), Sara Kemetter (S) samt Veronica Thörnroos (C).

Det är bra att kämpa på för att få kvinnor till politiken, absolut. Jämställdhet ska man kämpa för. Däremot reagerar jag på några saker som kommer fram i artikeln.

Ingrid Zetterman tycker att man bör ge de kvinnliga kandidaterna någon sorts gräddfil till framstående positioner för att framhäva kvinnorna som förebilder. Menar faktiskt Zetterman det hon säger? Ska vi alltså låta kön gå före kompetens till framstående posiotioner? Kön före kunnande? Är det därför vi har många kvinnor på framstående positioner? Jag tänker på posterna som lantråd, kansliminister och näringsminister till exempel. Där har vi kvinnor på framstående positioner. Har dessa kvinnor fått en fördel av att de är kvinnor? Har partierna lyft fram dem framför männen i partierna? Jag vill ju alltid tro att vi tävlar på lika villkor, det är jämställdhet för mig. Inte att kvinnor på något sätt ska kvoteras in, då nedvärderar man kvinnan och hela idén blir kontraproduktiv.

Fem av sju partiordföranden är kvinnor. Har de kommit till den positionen inom partiet för att de är kvinnor eller för att de är bäst lämpade för uppgiften?

Vår Åländska regering tampas med oerhört viktiga frågor varje dag, både nationella och internationella. Vår regering styr hur Åland kan hävda sig mot både Finland, EU och resten av världen.

Är det då för mycket begärt att den regeringen skall vara den bäst lämpade för uppgiften där alla sitter på sin position på samma villkor och inte ett pussel av inkvoterade kvinnor och män för att visa upp vår jämställdhet?

Zetterman lyfter även problemet med att män röstar på män emedan kvinnor röstar jämställt. Det låter oerhört märkligt i mina öron men jag får anta att Zetterman har torrt på fötterna angående det uttalandet, annat vore märkligt. Att män röstar på män behöver ju inte vara ett problem. Det kan ju faktiskt vara så att männen inte tänker på huruvida det är en kvinna eller man som får rösten utan den som är bäst lämpad att axla ansvaret. Kanske det är kvinnorna som röstar på kvinnor enbart för att de är just kvinnor. Man åsidosätter det personliga såsom kunnandet och kompetensen och röstar på könet. Jag bara spekulerar men tycker att man i det här läget får göra det.

Kvartetten vill föra fram ljusare sidor av politiken eftersom de anser att den har hamnat i skymundan på grund av debatten om debattklimatet och Annette Holmberg-Jansson säger i samma veva att många av de kvinnor de ringer till säger att det är obehagligt med offentligheten.

 Jag kan då inte annat göra än att instämma med kvartetten, debattklimatet är hårdare. Man kan lätt bli uthängd. Det fick ju även undertecknad uppleva då Ingrid Zetterman valde att lyfta ett av mina inlägg från min privata blogg och på så sätt hänga ut mig även om inga namn nämndes.

Det jag vill komma fram till med denna insändare är att jag tycker vi ska sansa oss och tänka på vad vi försöker uppnå med arbetet mot jämställdhet.

Jag anser att alla ska tävla på lika villkor."

---------------------------------------------------

 Jag har även haft insändare om polisen:

I Ålandstidningen 13/8 kan man läsa att polisen har problem med nyrekrytering. Man tappar många som går i pension men får helt enkelt inte tag i nya.

I mitt huvud är inte det konstigt. Visst var det så att man tog bort förmånen med lägre pensionsålder. Det kan nog ha spelat in tror jag. Av erfarenhet vet jag att  när barnen funderar på vad de ska välja för yrke så diskuterar man det hemma med föräldrarna.
Man försöker ge dem goda råd om det arbetsområde som intresserar dem, man ger dem fördelarna och nackdelarna.
Ungdomarna som ska börja söka sig till yrkesutbildningar är inga knäppgökar eller småbarn, det är nästintill unga vuxna. De vet vad de vill.

Om mina barn skulle vilja bli polis skulle jag avråda dem i nuläget.
Polisen är underbetald, överarbetad och nerprioriterad av sittande regering.
Polisen i artikeln uttrycker i sin frustration att högre löner kanske skulle lösa en del av problemen. Det tror jag också. Jag tycker att polis ska vara ett bra betalt jobb med hög status. Barn ska se upp till polisen och drömma om att en gång få sätta på sig polismössan och dra ut på fält.
Polis borde vara jämnställt med sjökapten eller advokat i ungarnas ögon.
Tyvärr är inte polis det i dagens läge. Varför skulle någon vilja bli polis? Ta hand om fyllon och knarkare?

I tidningen figurerar även Kansliminister Fellman. Man vill ju liksom höra vad hon tycker om situationen.
Angående beslutet att ta bort den lägre avgångsålder säger hon att det inte fanns något som motiverade den lägre avgångsålder eftersom inte vårdpersonal har det.
Ursäkta Nina Fellman men jag trodde sossarna var vårdens parti, kanske man skulle gett vårdpersonalen lägre pensionsålder istället då? Det är väl bättre med morot än piska?
Hon säger också att någon framtida regering knappast kommer att ändra det beslutet. Jag ställer mig frågande till hur hon vet vad framtida regeringar har för prioriteringar.
Angående högre löner säger hon ingenting, det var nog inget hon höll med om får man förmoda.

Dock är det ett citat som svider i mina ögon och säkert även i andras.

"Men med all respekt för att situationen är jobbig är bemanningen ändå betydligt bättre på Åland än i Finland"

Jamen dåså, då tiger vi och är nöjda för att någon har det sämre då.

Nä, sossarna visar igen att allt bara handlar om pengar och makt. En gång var sossarna arbetarnas parti, det är en svunnen tid. Nuförtiden säljer man sig till högstbjudande för att få sitta i regeringen.

Själv säger jag, höj polisens status.

-----------------------------------------
Jag har haft insändare om finnarnas överkörningar och regeringens tafatthet:

Nu tycker jag det får vara slut på daltandet och hycklandet.

Finska regeringen gör allt för att få trycka på Åland mer och mer finska.
Finska regeringen har genom tillslag mot både en privat företagare (Wirrans) och Posten Åland visat sin makt, man gör vad man vill.
Man har dragit in utlovat vindkraftsstöd.
Man har tagit bort Veikkaus och man gör allt för att minska Pafs inkomster genom att begränsa deras utrymme.
Exempel på den finska oviljan mot Ålands självstyrelselag finns det hur många som helst.
Nu senast kom det 107 finska dokument sammanfattat till svenska på en sida.

Visst är det märkligt hur den sittande åländska regeringen kan köra över allt och alla med sina vansinniga visioner  och kasta pengar omkring sig som att det inte fanns någon morgondag. De kan alltså köra över ålänningarna.
När det kommer till finnarna är det en helt annan sak.
Nina Fellman suckade över de 107 finska sidorna men lämnade ändå in det efterfrågade yttrandet. Hon menade att man måste nöta på och påminna vad som gäller.
Påminna? Nä, man måste inte påminna. Man måste slå näven i bordet. Man måste sätta sig på tvären. Man måste visa att det inte är okej.
Har man någon gång visat någon form av jävlar anamma?
Har man någon gång satt stopp? Jag kan inte minnas något sånt.

Man kan läsa i fredagens ÅT att Perämaa kräver att den finska regeringen fullföljer förra regeringens åtagande angående det ekonomiska systemet. Han fick svaret att de inte kan lova något. Undrar om Mats slog näven i bordet.
Vad hände med Veikkaus? Nina Fellman var ju rätt stor på sig och lovade att ålänningarna skulle få spela på lotto igen snart. Har hon slagit näven i bordet?

När ni röstar i höst, rösta på de som vågar slå näven i bordet och ta smällen som följer.

Jag tror att om vi vill bli jämlikar med moderlandet så krävs det att man spelar samma spel.

-----------------------------------------------------
Och nu avslutningsvis sammanfattat skärgård och jakt.

Åländsk Demokrati växer 

Inför höstens val har Åländsk Demokrati växt 200%, mest av alla partier.
I och med de nya kandidaterna så har vi även breddat partiet och kan inte mera kallas ett enfrågeparti. Inom partiet har vi nu en stor kompetens rörande jakt och fiske och det kommer vi även att jobba mycket med.
Åländsk Demokrati vill att Åland ska få större självbestämmande inom jaktfrågor. EU skall inte berätta vad vi får och inte får göra, vi har världens bästa jägarkår och är kapabla att fatta de bästa besluten själva, detta kommer vi att beröra närmare i annan insändare.
Åländsk Demokrati har även genom sina kandidater fått in ett stort intresse för skärgården och där kommer vi att jobba för att underlätta för skärgårdsborna då det kommer till att kunna ta sig till och från fasta Åland. Ett  av problemen är till exempel den nästintill obefintliga helgtrafiken. Med dessa gamla, långsamma färjor så är det helgerna som möjliggör besök i stan för många skärgårdsbor. Det är även oerhört svårt att få turister till skärgården när högsäsongen är slut. Alla diskussioner och arbete med detta bör göras i nära samråd med berörda kommuner. När väl tunneln till Föglö är på plats så kanske man skulle fundera på att underlätta för Brändöborna genom tunnellösningar även där.
Åländsk Demokrati tror att tunnlar är nyckeln till skärgårdens överlevnad. Tunnlar har väldigt liten påverkan på Ålands fina och sköra miljö. Med ett Åland sammanflätat av tunnlar underlättas livet i skärgården och fler har möjlighet att leva, verka och uppleva våra alldeles unika, fina skärgårdskommuner.
----------------------------------------


 I det stora hela så tycker jag att jag gjort klart för alla var jag står i många saker. Jag brinner för skärgården, jakten och att bevara Åland åländskt.
För de som följer min blogg så lär det inte finnas frågetecken om vad jag vill jobba för eller vad jag står för.
Det jag inte har haft insändare om är kommunalpolitiken, jag har skrivit lite kort här i bloggen. Jomala funkar bra just nu, jag hoppas bara jag får komma med på det tåget och göra det lite bättre. Jag vill göra Jomala mer välkomnande och billigare för barnfamiljer.

Tack för att du läste och dela gärna.