MAKTEN FRAMOM ALLTET

Det var länge sen jag skrev något här. Jag har liksom varken haft tid eller lust. Jag tänkte väl kanske lite för mig själv att saker och ting skulle bli bra nu då vi fick en borgerlig regering. 

Mäkta besviken blev jag.

Den borgerliga regeringen var så tam så till och med den vänsterhängda delen av oppositionen frågade sig vart borgerligheten tog vägen. Året har liksom kantats av genustrams, miljömupperi och statligt översitteri. Det var väl inte riktigt vad man väntade sig kanske.

Det värsta i hela kråksången är nog ändå att man lät ett litet vänsterparti få allt för mycket att säga till om.

Man kopierade liksom den där svenska modellen där man prostituerar sig själv och politiken. Sossarna i landet i väster, ni vet där det bodde svenskar förut, var ju så sjukt maktkåta så man lät MP diktera villkoren. Det kostade (och kostar) Sverige astronomiska summor.

Centern på Åland gör precis samma sak tillsammans med Obundna. Man låter vänsterpartiet Hi kasta våra pengar i sjön för att de ska gå med på att sitta i en högerregering och ta beslut som går emot deras extrema åsikter. 

Som tack för att de säljer sig till regeringen får de fortsätta drömma och planera en gigantisk vindpark mitt i havet norr om Åland.

De får kasta pengar på både undersökningar och arbete för att blidka sina väljare. Det ska bli intressant att se hur mycket pengar som läggs på vindparken innan mandatperioden är slut, det blir liksom kvittot på hur mycket deras stöd kostar.

Hur galen den situationen än är så är det inte det som stör mig mest.

Det som stör mig är faktiskt hönsgården i den finska regeringen och stödet de får från Åland.

Aldrig tidigare har Åland blivit så sjukt negligerat och rumpknullat av en finsk regering, ja inte sedan vi fick vårt dyrbara självstyre. 

Törnroos med släptåg kämpar ju visserligen emot så gott det går men det biter ju inte när det inte är en enad front som agerar. 

Har ni märkt hur tyst den största delen av oppositionen är?

De åländska sossarna hurrade när deras finska motsvarigheter vann valet och blev regeringsbildare. Fan, Gunell ställde ju till och med  upp som kandidat åt dem.

Resultatet av regeringsbildningen  blev att fem kvinnor styr landet och två av dessa, de med mest att säga till om, är sossar.

Sanna Marin och Krista Kiuru har gång efter annan visat att man gärna kör över Åland. Man bryr sig inte om självstyret, man bryr sig inte om språket, man är totalt ointresserade av Åland.

De Åländska sossarna är knäpptysta. Satan, jag har aldrig varit med om att en sosse varit  såhär tyst.

Normalt kan man ju tänka sig att en tyst sosse är en bra sosse men just i det här fallet skulle vi nog behöva en enad front. 

När någon blir misshandlad, i det här fallet Åland, så behöver man agera. Man måste agera även om det är din bästa polare som slår, annars är man precis lika skyldig. Här går sossarna och libbarna hand i hand och väljer att se åt något annat håll. Det är synd, skrikvänstern brukar ju vara bra att på att hitta orättvisor och diskrimineringar och därefter stämma upp i samklang. Tyvärr är det ju ofta så att det måste vara en svart människa, en bög, en transa eller något liknande som blir diskriminerad för att de ska vakna. Om en vanlig ålänning får sig en hurring nu och då, det verkar inte spela någon roll. Det är ju inte alltid en fördel att vara vit och priviligerad.

Nä, det är synd att vi inte står enade här. Tyvärr gäller som alltid, makten framom alltet. Sossarna kan ju inte klanka ner på sina kolleger. De sitter på makten och kan i princip sälja Åland till Putin utan att vår egen skrikvänster skulle vakna. Om sossarna skulle börja hacka ner sina polare skulle det helt säkert slå tillbaka på dem när det är dags för nästa lagtingsval, någonting de inte har råd med och inte är beredda att offra. 

Makten framom alltet.