Föreningen Åländska Män

För ganska länge sedan skrev jag ett inlägg, ganska skämtsamt, om att jag skulle bilda en herrgrupp där vi män kan göra manliga saker tillsammans för att gynna maskuliteten och få fram mer manlighet i samhället.
Jag skrev det för att jag tycker att feminismen ofta går för långt. Feministparaplyet är ju en förening som får bidrag för sin verksamhet, de använder dessa pengar för att till exempel protester mot att det är för få kvinnliga artister på Rockoff. Där tar man. enligt mig, steget till extremfeminism.

Jag tror starkt på devisen att alla krafter måste ha en motkraft, annars tappar man funktionen. Det är egentligen enkel fysik.
Jag skrev det inlägget med den tanken i huvudet.
Jag har dock inte helt lyckats släppa den tanken, även fast det var menat som ett skämt. Håller vi män på blir undanknuffade?
Börjar det bli dags att starta en motkraft?

Vi har åtta politiska partier på Åland, sex av dessa har kvinnliga partiledare.
Vi har återigen ett kvinnligt lantråd.
I Finland har vi en kvinnlig statsminister samt att regeringspartierna styrs av kvinnor.

Jag har inget emot kvinnor, tvärt om föredrar jag att umgås med kvinnor framom män, men jag gillar jämlikhet. Den finns inte just nu.
Feminismens ledord har ju varit jämlikhet men jag undrar om man har missat att vi är, och har varit, där väldigt länge.

Just på grund av detta så har jag svårt att släppa tanken på att starta en förening för männen. Man måste ju rimligtvis kunna få bidrag för att ordna föreläsningar om hur vi män ska kunna ta för oss utan att bli kallade antifeminister, hur vi ska kunna diskutera på sociala medier utan att bli anklagade för att använda härskartekniker, hur vi ska kunna prata klimat utan att bli kallade klimatförnekare, hur vi ska kunna diskutera invandring utan att bli kallade rasister.

Jag tycker att vi män har varit bra på att ta för oss på ett schysst sätt men märker att ju hårdare feministerna kör på, desto fler viker sig.
Jag är av den bestämda åsikten och tron att flera av våra kvinnliga partiledare sitter där enbart för att de är kvinnor och männen tycker det är okej, det lockar ju kanske fler kvinnliga väljare. Man viker sig för trycket och glömmer att kompetensen är viktigare.
Enligt mig finns det bättre alternativ till partiledare i åtminstone fyra av partierna, S, Mså, ÅF och C. Okej, C är väl lite si sådär. Veronica har visserligen gjort det bra, speciellt om man tittar på valresultatet.
De andra partierna borde, just med tanke på valresultatet, bytta partiledare tvärt. Lite självrannsakan vore bra. Med dagens feminismtryck så är det nog dock ingen man som vågar föreslå att avsätta en kvinna på grund av dåligt valresultat, då är nog denna man en antifeministisk gris som skyller felet på kvinnan. Så långt har nog feminismen gått vågar jag påstå.

Tillbaks till mansgruppen. Vad kunde man syssla med?
Jo, man kunde samla ihop lattepapporna, slänga deras jävla scarf , chinos och keps i tunnan för att sen dricka konjak och röka cigarr.
Nä, skämt åsido, jag tror att en diskussionsgrupp kunde vara bra. Man kunde ha en lokal där man träffas lite nu och då för att diskutera normer och värdegrund.
Jag undrar om man skulle få hålla föreläsningar i skolorna. Det är ju egentligen precis det som feministparaplyet och andra feministgrupper sysslar med och de får ju bidrag för att hålla igång verksamheten.
Skulle man kunna vinna något på det då? Jag tror det.
Jag tror man behöver få bort rädslan för att förarga en kvinna. Rädslan att bli uthängd som antifeminist.
Man måste kunna kritisera människor utan att någon tvärt ska hävda att man ger sig på könet.

På sätt och vis så förstår jag att man gör allt för att locka till sig kvinnliga väljare genom att tillsätta en kvinna som partiledare, kvinnorna som inte röstar är en ganska stor grupp, även kvinnorna som inte intresserar sig för politik är en stor grupp och de vill man locka.
Jag kan tycka att det är fel väg att gå. Varför ska kompetenta män flytta på sig för att en kvinna ska få bli frontfigur i tron att det lockar kvinnor till partiet.
Arbetet med att locka kvinnor till politiken borde börja i hemmet. De som har döttrar kan i sin uppfostran skapa en gnista av intresse som sedan kan bli en stor brinnande låga när dottern växer upp till en kvinna.
Jag hoppas mina döttrar blir intresserade, jag gör mitt bästa. Jag skulle dock bli besviken om någon av dem skulle ansluta till ett politiskt parti för att partiet leds av en kvinna. Jag skulle önska att de ansluter till partiet som delar deras värderingar och åsikter, oberoende om det är en manlig eller kvinnlig partiledare.
Kanske den här mansgruppen rent av borde ta med sina döttrar på mötena ibland för att inte bli hjärntvättade av extremfeminismen som dyker upp överallt.

Nu för att knyta ihop allt så måste jag nog börja skissa ner lite tankar angående mansgruppen.

Föreningen Åländska män.
På lördagar jagar vi eller ägnar oss åt vapenvård.
Varannan fredagskväll träffas vi för att lufta åsikter och dricka en eller två Karhu.
Varannan tisdag är vi i någons garage för att mecka lite på en bil eller båtmotor, där kan barnen vara med.
En dag per månad föreläser vi i skolorna om vår verksamhet där vi försöker krypa in under skallbenet på ungdomar samt försöker värva medlemmar.
En gång i halvåret ordnar vi föreläsning på bibban där vi tar in någon tuff manlig snubbe som delar vår värdegrund, det kan sedan vara efterföljande debatt.

Anmälningar tas emot löpande :D