Slira på sanningen och hyckla
Igår var jag med på ett samtal om debattklimatet på sociala medier. Intressant må jag säga.
De flesta tycker tydligen att debattklimatet är väldigt jobbigt på nätet, det tycker inte jag.
Tvärt emot de andra så tycker jag vi är jävligt duktiga på att bete oss på nätet.
Tittar man på svenska politikersidor så får de utstå långt mycket mer än våra politiker här.
Det blir svårt att diskutera ett problem när man själv inte tycker problemet finns. Eller jag upplever det inte som andra gör.
Visst, man kanske har en lite hårdare ton men det är enligt mig ingen orsak till att gråta.
Fellmanskan var med och diskuterade. Hon tryckte främst på att, för att få ett bättre debattklimat, så måste man se till att vara ärlig, inte ljuga.
När vi sen satt där och pratade så avbröt hon mig mitt i min replik till René Janetzko och menade att jag kallar henne dumma saker. Jag frågade om hon syftade på ordet tokkärringar i ett inlägg varpå hon replikerade att det nog minsann var det snällaste jag kallat henne.
Det där lämnade lite besk smak i munnen. Jag går väldigt sällan så långt att jag kallar människor för fula saker, personangrepp ska man vara försiktig med, så jag skickade henne ett mess på kvällen och frågade vad hon menade med att jag kallat henne fula saker.
Svaret var att jag inte gjort det, det var min "debatt-ton som var bedrövlig, språket mot kvinnor i allmänhet och mot socialdemokrater i synnerhet är osakligt".
Ändå kände Fellman att hon behövde ropa ut att jag kallat henne fula saker. Det där med att hålla sig till sanningen kanske bara gäller på sociala medier, vad vet jag.
Publiken var liten och bestod till 90% av Sossar och Libbar vilket kändes lite lustigt. Det var som att vara på fest med fienden.
Sånt kan vara bra ibland, man ser hur folk är.
En av sossekandidaterna, Dexter Mäkelä var där. Han ställde en fråga till panelen hur vi ska lära våra unga att bete sig på nätet. När jag svarade att man måste vara noggrann med att prata om vad och varför man skriver saker så satt han och hånlog tillsammans med Fellman. Det känns inte seriöst för mig. De har nog tillsammans kokat ihop en annan bild av mig än att jag pratar om mina blogginlägg med barnen.
Libbarna då, jodu där satt de och lyssnade, de ville nog visa att de bryr sig om debattklimatet.
Där satt Rebecka Nordenström, kandidat för Libbarna.
Hon ställde något fråga som jag faktiskt inte minns men den handlade ju förstås om debattklimatet. Hon nickade förnöjsamt till allas svar som att hon höll med. Fast det där med ärlig på nätet måste gått henne förbi.
Jag kollade hennes fb när jag kom hem och precis som andra Libbar så har hon valt att gå på sin partikollega Zingrids linje där man anser att svartmåla partier genom att dela inlägg och beskriva dem felaktigt. Zingrid gjorde det men fittmössa inlägget, vilket även Rebecka sedan delade också. Nu delade hon texten från ett annat inlägg. Jag har inget problem med att man diskuterar mina inlägg och tydligen inte Libbanas partiordförande Lantrådet Sjögren heller.
Det jag har problem med är att man plockar ut meningar ur inlägget för att få det att se värre ut än det är. Här väljer Rebecka att inte ta med en av de viktigaste meningarna i hela inlägget.
Såhär skrev jag i inlägget...
Såhär såg det ut på Rebeckas FB sida. Det var ju det här med sanningen.
Orsaken till att jag ogillar de flesta politiker är det här jävla hycklandet hela tiden. Man försöker vara fin på utsidan men är totalt rutten innanför.
Det finns ett bra talesätt, ett arsle i finbyxor är fortfarande ett arsle.
Det nämndes även i samtalet om det ökande politikerföraktet, jag tror att hycklandet föder förakt. Det gör det hos mig i alla fall.
Om man vill dela mina inlägg och diskutera dem, ta med hela texten, plocka inte ut godbitarna. Det går att få vem som helst att se dålig ut genom att bryta ut meningar ur helheten.
Att man sen väljer att se inlägget som rasistiskt är bara beklagligt då det handlar om att rädda fler liv än vad vi gör nu. Rebecka vill tydligen inte rädda fler liv. Hon tycker det är okej att barn dör av svält bara hon får rädda en lyxfamilj från Syrien.
De flesta tycker tydligen att debattklimatet är väldigt jobbigt på nätet, det tycker inte jag.
Tvärt emot de andra så tycker jag vi är jävligt duktiga på att bete oss på nätet.
Tittar man på svenska politikersidor så får de utstå långt mycket mer än våra politiker här.
Det blir svårt att diskutera ett problem när man själv inte tycker problemet finns. Eller jag upplever det inte som andra gör.
Visst, man kanske har en lite hårdare ton men det är enligt mig ingen orsak till att gråta.
Fellmanskan var med och diskuterade. Hon tryckte främst på att, för att få ett bättre debattklimat, så måste man se till att vara ärlig, inte ljuga.
När vi sen satt där och pratade så avbröt hon mig mitt i min replik till René Janetzko och menade att jag kallar henne dumma saker. Jag frågade om hon syftade på ordet tokkärringar i ett inlägg varpå hon replikerade att det nog minsann var det snällaste jag kallat henne.
Det där lämnade lite besk smak i munnen. Jag går väldigt sällan så långt att jag kallar människor för fula saker, personangrepp ska man vara försiktig med, så jag skickade henne ett mess på kvällen och frågade vad hon menade med att jag kallat henne fula saker.
Svaret var att jag inte gjort det, det var min "debatt-ton som var bedrövlig, språket mot kvinnor i allmänhet och mot socialdemokrater i synnerhet är osakligt".
Ändå kände Fellman att hon behövde ropa ut att jag kallat henne fula saker. Det där med att hålla sig till sanningen kanske bara gäller på sociala medier, vad vet jag.
Publiken var liten och bestod till 90% av Sossar och Libbar vilket kändes lite lustigt. Det var som att vara på fest med fienden.
Sånt kan vara bra ibland, man ser hur folk är.
En av sossekandidaterna, Dexter Mäkelä var där. Han ställde en fråga till panelen hur vi ska lära våra unga att bete sig på nätet. När jag svarade att man måste vara noggrann med att prata om vad och varför man skriver saker så satt han och hånlog tillsammans med Fellman. Det känns inte seriöst för mig. De har nog tillsammans kokat ihop en annan bild av mig än att jag pratar om mina blogginlägg med barnen.
Libbarna då, jodu där satt de och lyssnade, de ville nog visa att de bryr sig om debattklimatet.
Där satt Rebecka Nordenström, kandidat för Libbarna.
Hon ställde något fråga som jag faktiskt inte minns men den handlade ju förstås om debattklimatet. Hon nickade förnöjsamt till allas svar som att hon höll med. Fast det där med ärlig på nätet måste gått henne förbi.
Jag kollade hennes fb när jag kom hem och precis som andra Libbar så har hon valt att gå på sin partikollega Zingrids linje där man anser att svartmåla partier genom att dela inlägg och beskriva dem felaktigt. Zingrid gjorde det men fittmössa inlägget, vilket även Rebecka sedan delade också. Nu delade hon texten från ett annat inlägg. Jag har inget problem med att man diskuterar mina inlägg och tydligen inte Libbanas partiordförande Lantrådet Sjögren heller.
Det jag har problem med är att man plockar ut meningar ur inlägget för att få det att se värre ut än det är. Här väljer Rebecka att inte ta med en av de viktigaste meningarna i hela inlägget.
Såhär skrev jag i inlägget...
Såhär såg det ut på Rebeckas FB sida. Det var ju det här med sanningen.
Orsaken till att jag ogillar de flesta politiker är det här jävla hycklandet hela tiden. Man försöker vara fin på utsidan men är totalt rutten innanför.
Det finns ett bra talesätt, ett arsle i finbyxor är fortfarande ett arsle.
Det nämndes även i samtalet om det ökande politikerföraktet, jag tror att hycklandet föder förakt. Det gör det hos mig i alla fall.
Om man vill dela mina inlägg och diskutera dem, ta med hela texten, plocka inte ut godbitarna. Det går att få vem som helst att se dålig ut genom att bryta ut meningar ur helheten.
Att man sen väljer att se inlägget som rasistiskt är bara beklagligt då det handlar om att rädda fler liv än vad vi gör nu. Rebecka vill tydligen inte rädda fler liv. Hon tycker det är okej att barn dör av svält bara hon får rädda en lyxfamilj från Syrien.
Kommentarer
Skicka en kommentar