Jag har inte som vana att skriva insändare till Nya Åland men känner mig manad att ge en liten förklaring till den delade bilden på Facebook som Nyans reporter Felicia Bredenberg skriver om i onsdagens tidning. Reportern återger vår diskussion på ett väldigt proffesionellt sätt. Med proffesionellt menar jag att jag såg under vår diskussion att hon inte alls höll med mig, men artikeln ger inget sken av det. Alltså en proffsigt skriven artikel. Det är inte första gången jag är i hetluften och jag kan lova att det inte är sista gången heller. Jag provocerar ofta både på min blogg och min privata facebook sida. Min sida är öppen för alla. Jag vet att många håller koll på vad jag delar och skriver. Mitt syfte med både den här omtalade bilden och andra texter och bilder är att skapa diskussion och lyfta ett problem som jag anser att vi har i dagens samhälle. Problemet är fördomar. Jag har inga fördomar själv men många har det. Jag anser att man i många fall skapar fördomar och problem som egentligen inte finns. Ta bilden till exempel. På bilden syns tre löpare i svenska tröjor och tre löpare i finska tröjor. Finnarna ligger sist och texten på bilden säger 'ögonblicket som fick dig att heja på Finland i Finnkampen'. Bilden kan tolkas på många sätt men jag valde att tolka den som att finnarna ligger sist och då blir man plötsligt finne och hejar på dem för att det inte finns något bättre än att slå svenskarna. Visst förstår jag att man kan tolka den som att man hejar på Finland för att de svenska löparna är färgade, tolkningen är ju upp till var och en. Om man väljer att se den som en rasistisk bild så skapar man ju en fördom som inte finns. Det är ju tre svenskar som tävlar, vore de inte svenskar så skulle de inte få tävla i Finnkampen. Man skapar ofta fördomar på det sättet. Låt oss ta det alltid så omtalade ordet negerboll. Ett ord som användes flitigt om chokladbollar tills någon valde att associera ordet med färgade människor och mitt i allt fick det till ett fult och förbjudet ord. Detsamma gäller när man läser Pippi Långstrump för barnen. Pippis pappa är negerkung på en söderhavsö. När man läser den sagan måste man efteråt förklara att man inte får säga negerkung, redan där börjar vi forma fördomar. Skulle jag inte förklara för mitt barn att man inte får säga negerkung och mamman till det färgade barnet inte skulle säga något till sitt barn så kunde de gott och väl leka negerkung på dagis utan att någon skulle bli kränkt, arg eller ledsen.
Barn har inga fördomar och skulle aldrig få fördomar om vi inte skulle lära dem det. Precis samma är det med feminism och pride. I barnens värld är flickor och pojkar precis samma sak. De leker tillsammans och tänker inte på om någon är värd mer än den andra. Tyvärr börjar vi rätt tidigt lära dem om förtrycket av kvinnor och folk med annan sexualitet än hetero. Vi skapar fördomarna som vi sen ska kämpa med att få bort ur samhället.
I min värld är vi alla lika, oberoende om du är man eller kvinna, vit eller färgad och oberoende om du väljer att älska någon av samma eller motsatta könet.
I min värld är feministrörelser och priderörelser de som skapar och motarbetar fördomarna. Det är totalt kontraproduktivt.
Sam 'Knatte' Palén, Lagtingskandidat för Åländsk Demokrati
Kommentarer
Skicka en kommentar