En pizza och tre öl


Jag har haft förmånen att få besöka vårt lokala sjukhus ganska ofta den senaste tiden. Jag kallar det förmån då vi har ett helt fantastiskt sjukhus, väldigt bra vård och kunnig personal. Det är inte mycket man kan klaga på.
Tyvärr betyder ju de täta besöken att jag haft diverse krämpor som behövt behandlas proffesionellt. Besvärjelser och allehanda rötter och växter ger liksom inte önskad effekt.

Nu är jag ganska nyligen opererad och ska förhoppningsvis  få ordning på krämporna småningom. Oturligt nog har det under denna resas gång dykt upp andra besvär så jag misstänker att jag får fortsätta besöka olika avdelningar ett tag till. Är det inte det ena så är det det andra, sa pigan som blödde näsblod.

Nå för att komma till kritan, det kostar ju att besöka sjukhuset. Det är faktiskt rätt dyrt. Jag har fått betala 30 euro per gång.
Det låter ju inte speciellt farligt, det är ungefär en pizza och tre öl.
När jag var som ivrigast på att hälsa på sjukvårdspersonalen så besökte jag dem varannan dag.
Då börjar en pizza och tre öl kännas dyrt efter ett tag. Tack och lov så finns det något som heter högkostnadsskydd vilket betyder att när pizzorna och ölen kommit upp i 450 euro så slipper man sedan betala resten av året. För mig tog det två månader ungefär innan jag slog päronet i taket och fick finåka i gräddfilen. Problemet var bara att det var i December jag lyckades nå den magiska gränsen vilket resulterade  i ungefär två veckor gratis innan jag nu måste betala igen tills jag kommer upp i 450 euro på nytt.

450 euro är mycket pengar. Nu klarar jag av att betala dessa pengar men nog måste jag medge att det knakar i budgeten när det kommer såpass stora extra utgifter.
Jag kan tänka mig att det finns andra som besöker sjukhuset oftare och som nog har det sämre ekonomiskt ställt än mig.
Tänk nu om man blir inlagd på en avdelning ett par veckor, då hamnar man på en jävla avgift. Det kostar ju ca 50 euro per dygn att övernatta där. Efter två veckor har du kommit upp till högkostnadstaket vilket betyder att du har en fet räkning på 450 euro att betala, sen är resten gratis. Du kanske inte blir sjuk mer det året men det är gratis ifall du blir det.
Det är nog många som får problem med betala den notan.

Jag tycker man ska höja högkostnadsskyddet.
Japp, jag tycker man gott och väl kan höja det. Vi har en fantastisk sjukvård och det kan man nog betala för.
Däremot tycker jag man borde göra om systemet. Det borde inte vara ett årligt högkostadstak, det borde vara månatligt.

Låt säga att högkostnadstaket är 60 euro per månad. De två första besöken per månad betalar du själv, blir det fler besök den månaden så betalar FPA. På det sättet riskerar man inte att sätta hela sin ekonomi i gungning då man blir sjuk. Det är tillräckligt påfrestande att vara sjuk utan att behöva tänka på sin ekonomi.
Visst, det blir dyrare att vara sjuk på årsbasis men de med lite pengar vill nog hellre betala en lite summa per månad istället för flera hundra. Det finns en orsak till att det blir vanligare med avbetalningar på stora inköp, det är liksom det man klarar av. Små summor.

Jag gillar avbetalningar. Man märker knappt av att man köper grejerna. Jag har köpt telefoner till familjen på avbetalning. Alla har hyfsat fina telefoner och det märks knappt på månadsbudgeten.
Jag betalar 25 euro i månaden i 150 år till typ, märks knappt :)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Alla utom ÄlskogsFrille är tysta

Det finns alltid en säker passning

En kniv i ryggen

Fittmössan är tillbaks

Den åländska själen

Snipäventyrssuget

Åland mitt Åland

Trump och EU