Invandring och mångkultur

Nu blir det en het potatis. För att göra det enkelt, jag tycker inte att flyktingmottagning och asylinvandring är något som vi i norden borde syssla med, åtminstone inte så länge någon av våra grannar inte krigar eller svälter.

Jag ser faktiskt mest nackdelar med invandring, speciellt invandring från muslimska länder men även från andra länder där sederna skiljer sig åt för mycket. Av någon underlig anledning blir dessa invandrare ofta överrepresenterade i brottsstatistiken. Dock är ju religionen värst, människor med en övertygelse vill helt enkelt inte anpassa sig. Visst jag drar alla över samma kam, men det är lättast så, även om det finns undantag.
 Jag känner en kille från Iran, han är en bra kille. Hans familj flyttade hit. Efter några besök bestämde han sig för att flytta efter.
Han flyttade hit, lärde sig svenska och skaffade sig ett jobb. Inget tjafs. Så ska det gå till, det måste finnas en vilja.

När man tycker som jag så hamnar man ofta i diskussion om sina åsikter. Det finns alltid goda samariter som gärna berättar att jag tänker fel. Ett av argumenten att invandring är bra är att mångkultur berikar, för visst tycker jag ju kebab och pizza är gott.
Jag brukar då svara att jag nöjer mig med receptet, kocken behöver inte följa med.
Nå, mångkultur berikar? Nä det tycker jag inte. Jag anser att vi inte behöver månggifte, barnäktenskap, sharialagar, slöjtvång, kvinnoförtryck, baconförbud... Ja listan kan göras lång. Är man för mångkultur så är man för dessa saker. Jag är inte det, jag tycker människor som kommer till Åland bör anpassa sig. De bör lämna religionen i landet de lämnar. Ta inte era sjuka seder hit, det leder bara till besvär.

Varför ska vi egentligen ta emot flyktingar då? För att rädda liv svarar många. Kom igen, nog fattar de flesta att om man vill rädda så många liv som möjligt så riktar man in sig på tex svältande barn i Afrika. Det dör människor på löpande band för att det inte finns mat, vatten och medicin. Vill vi rädda liv så är det där vi ska hjälpa, inte ta emot några få familjer som har tagit sig förbi 20 länder på väg till ett bättre liv.
Den summan vi lägger på en familj under den tid integreringen tar kunde rädda hundratals, kanske tusentals, svältande barn. 
Det handlar inte om att rädda liv.
Jag tror det handlar om att få sträcka på ryggen och säga, jag är en god människa för jag räddar er. Det handlar om att andra ska se att vi är goda människor. 
Det handlar om att passa in och bli accepterad av den stora massan. 

Skulle det handla om att rädda liv kunde alla bara helt enkelt skänka pengar till olika hjälporganisationer, även landskapet kunde lägga alla integrationskostnader på hjälporganisationer istället. Problemet är att om man donerar i det tysta så är det ju ingen som vet att du är en god människa. Det ser ju bara skumt ut om man skriver ut på FB varje månad 'Nu åkte en tjuga till Unicef'.

Nä, vi kan nog rädda liv på andra sätt än att importera familjer.

Förresten så åkte det iväg en tjuga  till Unicef för några dagar sedan och det har det gjort i flera års tid. Jag är en god människa.

Tack för att du läste. Dela gärna om du tyckte det var läsvärt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid en säker passning

Tjänster och gentjänster

Att sprida osanning

Indoktrineringens fula tryne

Nä men skit i det då.

Betala din skuld