Krisen och Kåren

Jag tänkte posta ett inlägg om dricksvattnet här på Åland men tankarna liksom bara slirade iväg mot krisberedskap.

Jag gillar inte tanken på att vi är så förbaskat oförberedda. En kris kan dyka upp när som helst och i vilken form som helst.
Nu tror jag ju inte ryssen kommer och invaderar oss, då är nog risken större att finnen blir så avundsjuk på oss ålänningar att de bestämmer sig för att tygla oss. Nå, även det är väldigt långsökt.
Nä men en kris kan ju komma helt naturligt. Alfrida var väl en sorts kris men det kan bli mycket värre. Ta t.ex ett giftigt utsläpp, alltså nånting riktigt giftigt, inte co2 giftigt.
Vi hämtar vårt dricksvatten från träsk, vad händer om det mitt i allt blivit förorenat?
 Kanske en terrorist bestämmer sig för att smälla av några bomber. Klippa elnät, vattenförsörjning och kommunikation är ju inte helt svårt.

Jag irriteras över tanken på hur sårbara vi är, händer nåt lite värre än Alfrida så står vi med tummen oskönt högt upp i stjärten.

I ett av mina tidigare inlägg (Åland mitt Åland) så nämner jag civiltjänst. I civiltjänsten skulle ungdomarna i vissa av grupperna förses med vapen och lära sig skjuta, i viltvårdande syfte. Man kan ju också tänka sig att dessa kunde 'extraknäcka' lite som en försvarsgrupp, ett hemvärn, ett samordnat medborgargarde just ifall det av någon anledning skulle behövas lite handräckning till farbror blå.

Den här civiltjänsten skulle ju också bilda en kår, en ålandskår, som vid allvarliga kriser ger handräckning till de olika räddningsmyndigheterna.
Inte bara det att gruppen kan röja vägar efter storm, gräva diken efter översvämningar och få igång värme och annan livsviktig lyxvara. De kunde också ha en lättare sjukvårdsutbildning så de kunde hjälpa ambulansvården, som i mitt huvud borde bli privatiserad.

Om krisen kommer och vi skulle ha Ålandskåren, då skulle jag känna mig tryggare men det finns ju en annan beredskap som jag också funderar på. Hur ligger det till med mat och vattenreserv?  Har Åland någon reserv? Jag misstänker att svaret är nej. Borde det inte finnas ett lager med konserver, torra basvaror och vatten?
Lagret kunde vara under Ålandskårens vingar. Det måste ju uppdateras med jämna mellanrum och maten som måste bytas ut kunde med fördel tillfalla matbanken eller liknande.

Eftersom jag är nationalist och drömmer om att en vacker dag få uppleva Åland som ett eget land så tycker jag att en Ålandskår är en nödvändighet. Det visar att vi har beredskap och det ger oss något som Ålands Framtid kallar för landhöjning.
Om visionen är att bli självständiga bör vi lyfta oss, prata om landet Åland och sträcka på oss lite. Visa lite pondus gentemot finnen, regeringen alltså. Sen är egentligen beskattningen den viktigaste pusselbiten, vi måste ta över beskattningen, men det är ett helt annat inlägg.

Jag vill ha en bättre framförhållning när det kommer till krisberedskap. Jag är inte nöjd med att veta att om alarmsignalen ljuder så ska jag gå in och lyssna på radion. För det första så lär ju inte Ålands Radio funka nästa gång heller, de har väl knappast gjort några som helst åtgärder från Alfrida fadäsen, och för det andra så har ju snart inte folk radioapparater mer, man lyssnar på dator eller mobil.

Hur många ålänningar vet måntro var närmaste skyddsrum är? Jag vet att det finns skyddsrum i studiebostäderna vid strandnäs hotell, jag anar att det är det närmaste jag har, som bor i Dalkarby, men har svårt att tro att min familj får plats där. När studenterna har gått ner dit så är det nog fullt. Antagligen måste man först även lyfta ut alla lagrade, undanplockade prylar därifrån.

Jag kan ha fel, vi kanske har jättebra beredskap på Åland. Vad tror ni?

Tack för att du läste. Dela gärna om du tyckte det var läsvärt.