Hållbar mat eller stinkande kadaver.

19 Maj skrev jag tillsammans med min partikollega Peter en insändare om säl och en önskan om att underlätta avskjutningen.

 https://www.nyan.ax/insandare/hallbar-saljakt-raddar-yrkesfisket/

I den insändaren nämnde jag också någonting som jag kallar för en hållbarhetscentral.
En hållbarhetscentral är i mina tankar ett ställe som förädlar fisk och vilt som jägare lämnar in utan att få betalt.
En fiskare kan t.ex lämna in all oönskad fisk som denne får i näten eller helt enkelt fisk sum är fiskad i reduceringssyfte.
En jägare kunde lämna in skarv, mårdhund, säl eller kanske till och med örn.

Hållbarhetscentralens syfte skulle helt enkelt vara att ta tillvara allt som går. Man lagar fiskfärs, skarvfileér, sälkotletter och dylikt. Exprimenterar fram olika maträtter av köttet. Skinnen kan man bereda, man kan koka sälolja och stoppa upp örnar. Ja, egentligen, man gör allt man kan för att ta tillvara allt av djuren.
Skinn, olja och uppstoppade djur kan sedan säljas till hugande spekulanter.
Maten kan skickas till skolor, äldreboenden, sjukhus och andra ställen där det finns månha att mätta. Det är både klimatsmart och hållbart, precis somsig bör i dagens samhälle.

Varför tycker jag då att detta är något som behövs?
Jo, precis som jag nämnde i insändaren så är problemet att man enligt gällande lagstiftning inte får sälja sälprodukter.
Det betyder att du som seriös jägare måste ta tillvara allt du skjuter. Man får enligt god jaktsed inte skjuta för att sedan dumpa. Man ska ta tillvara så mycket man kan.

Alla förstår att en jägare inte kan ta tillvara mer än ett par tre sälar, såtillvida att man inte bara är ute efter skinnet.
Det betyder att sälar kommer att dumpas. Ju mer säl vi får,  ju mer säl försöker vi skjuta och resultatet blir precis som på bilden. En uppsvälld, stinkande, död säl uppspolad i strandkanten.

Det är inget som kommer bli mer sällsynt under gällande lagstiftning. Tvärtom kan det vara något man får vänja sig vid.

Jag är inte ok med det.