Min påse i Atlanten
Att jag inte har egna ideér.
Jag håller väl kanske inte riktigt med men tar ändå till mig av kritiken. Dum skulle jag ju vara annars, det är ju ni som jag hoppas ska rösta på mig i höst.
Jag tycker jag har fört fram många ideér i bloggen men kan medge att det varit lite dåligt den senaste tiden så därför tänkte jag idag skriva om min syn på sopor.
Jag tror ju som bekant inte på dessa fjanterier om att klimatet håller på går under. Jag tror på vetenskapen som påvisar andra orsaker till uppvärmning och nedkylning, det blir ett annat inlägg dock.
Jag blir arg över klimattjafset delvis för att det tar fokus från miljösatsningar. Många miljömuppar förstår inte att det är två vitt skilda saker.
Miljön är mer greppbar och miljön behöver hjälp. Vi kan inte säga att det är någon annan som slänger skit i haven, det är människan.
Visserligen är det inte vi nordbor som slänger skit i haven, inte nu mer, men det har varit vi.
På 50-talet tyckte man att det var okej att dumpa soporna i sjön bara man slängde med lite sten så det sjönk. Man gjorde till och med reklam för hur man skulle göra så att det sjönk till botten istället för att blåsa omkring.
Vi har rest oss från det och har idag en väldigt bra sophantering.
Det kan man inte säga om många av de Afrikanska länderna till exempel.
Ett av mina absoluta favoritresmål är Marocko.
Japp, jag turistar bland araber och muslimer. Jag har inga problem med det. Jag har säkert varit i Agadir 10 gånger och längtar alltid dit igen.
Jag har åkt mycket buss där längs med atlantkusten. Det ser förjävligt ut så fort man kommer utanför stan. Det ligger plast tammesatan överallt. Både hårdplast och kassar.
Deras sophantering är en bil som åker runt och kastar upp säckar på flaket, öppna säckar, hälften trillar av innan de har nått eldplatsen.
Eldplatsen är där de tömmer alla sopor, en bit utanför stan. När sen vädret är gynnsamt eldar de upp skiten.
De vet visserligen att det är hälsovådligt, de har ju munskydd.
Saken är den att de inte har något val.
Det finns ingen återvinning, det finns inget ordentligt brännverk eller vad det heter.
Här tycker jag Åland skulle ta initiativ till förbättring. Sätt ihop en grupp som tillsammans med resten av de nordiska länderna arbetar fram en plan för att börja bygga sopanläggningar där man kan bränna upp soporna utan att alla dessa gifter ska åka ut i havet och luften.
Det här kan vi ju.
Om vårt mål är att minska på plasten i de stora haven så hjälper det inte med att vi slutar köpa plastsugrör. Vi åtgärdar inte problemet från Åland, Finland eller Norden för den delen.
Vi måste hjälpa genom punktinsatser. Samma som med flyktingar. Vill man få störst effekt för sin insats så hjälper man där behovet är som störst.
När det väl finns en sopanläggning på plats så kan man börja ta itu med resten, såsom sophämtning och utbildning.
Det här är någonting vi kan göra och enligt mig något vi bör göra. Det är någonting greppbart.
Sen om vi fortsätter på sopspåret så tycker jag vi skulle kunna göra sopor till en liten tävling på Åland.
Vi höjer statusen på sopinsamling.
Låt säga att min kusin fyller år och jag inte vet vad jag ska köpa.
Jag ringer till renhållningen och beställer ett sopkärl för 100 euro. På det sopkärlet sätts en snygg graverad skylt med min kusins namn. Det kanske står 'Anders Anderson tar hand om dina sopor' eller någon annan liten snygg text.
I samband med att jag köper det här kärlet så förbinder jag mig att sköta tömningen av kärlet, dvs byta säck lite nu och då, under den överenskomna tiden samt bestämmer var kärlet ska placeras. Säcken får jag slänga på renhållningen utan kostnad.
Vid misskötsel av tömningen blir jag som tecknat kontraktet skyldig att betala för tömning.
Det här är en idé som är långtifrån färdigt utvecklad men jag tycker absolut att den kan bli något.
Det kan väl inte finnas många som tycker att sophanteringen fungerar hundraprocentigt idag.
Tack för ordet och tack för att du läste. Dela gärna om du tyckte det var läsvärt.
Kommentarer
Skicka en kommentar