Jag hade fel

Jag tror att många ogillar politiker. Inte just för att de kallar sig politiker och inte för att de på något sätt är dåliga människor.
Det är klart att det finns undantag, det finns det alltid.
Jag tror att det man ogillar med politiker är att de alltid pekar finger åt andra hur man ska vara eller hur man ska göra. De är noga att påpeka hur saker och ting ska vara. Problemet är att de sällan lever som de lär.
Sånt retar nog upp folk. Det retar upp mig i alla fall.
För mig framstår politiker som hycklare om de inte lever som de lär för det betyder att de bara säger det som förväntas av dem, oberoende vad de tycker och tänker om saken själva.
Sånt är första klassens hyckleri.
Politiker verkar även ha svårt för att säga att de haft fel om någonting. En politiker backar aldrig från ett uttalande eller en handling. Inte hör man heller en politiker säga, jag vet inte. Det där förstår jag inte, det är väl ingen som tror att en politiker vet allt. Han är inte allsmäktig och allvetande. Ingen vet allt.
Sånt där ogillar jag.
Jag hoppas att jag får chansen att ändra på det där. Jag hoppas jag aldrig blir en politiker i den bemärkelsen.
Jag kan ha fel. Jag kan göra fel. Jag vet inte allt, faktum är att jag vet väldigt lite om politik.
Jag kan erkänna mina fel dock.
Jag hade fel angående Ålands Framtid.
Jag trodde ÅF var ett parti som passade mig. Högt i tak, liknande åsikter som mig och mycket jävlar anamma.
Jag hade fel och jag gjorde fel.
Jag gjorde fel som anslöt mig till partiet utan någon background check. Skulle jag ha betalat min tia till ett parti som backar upp extremfeminism? Nä, det var dumt. Jag tycker ju att alla har rätt till sin åsikt och jag tycker alla ska tävla på samma villkor.
ÅF håller inte med.
Jag var rätt säker på att det skulle diskuteras inom partiet om min provocerande taktik. Därför var jag även noga med att berätta till ledningen inom partiet att om det börjar höjas röster om att jag skadar partiet så stiger jag gärna åt sidan. Jag slutar inte blogga och jag pudlar inte men jag kan stiga av.
Det var även vad som hände efter fittmössainlägget.
Jag blev uppringd och ombedd att stiga av och i ett gemensamnt utskick säga att vi var överens.
Då känns det konstigt att höra att man blivit petad, strykt från listan eller utsparkad. Vi kom ju överens.
Strunt samma. Allt berodde på att jag från början gjorde fel, valde fel parti.
Nu har jag däremot hittat rätt, hoppas jag.
Nu har jag skrivit på för ett parti som jag tror kommer att uppskatta min rakryggade politik, min ärlighet och mina provokationer.
Jag hoppas att jag drar många röster till partiet, att jag får en liten seger på slutet.

Jag har inga problem med att jag blev bortplockad från ÅF, det var nog sist och slutligen bra. Det jag har problem med är att jag blev bortplockad på grund av extremfeminism och okunskap. Okunskapen grundar jag på att väldigt få verkade veta vad en fittmössa faktiskt är.
Däremot tror jag att orden tokkärringar och fittmössa en lång tid framöver kommer att förknippas med mig och det är faktiskt lite smickrande.
Jag har ju genom insändare och inlägg berättat hur jag ser på jämlikhet, t.ex inlägget På lika villkor. 
Det bör vara klart vad jämlikhet är för mig. Jag är säker på var jag står i frågan och jag har starka argument. Jag lär nog få använda dem innan valet är över, jag blir ju inte förvånad över om jag kommer att få förklara min ståndpunkt flere gånger under kampanjtiden.

Det här blir nog bra.

Tack för att du läste.