Skärgården är Ålands själ

Jag skulle vilja föra fram lite tankar angående skärgården. En av mina hjärtefrågor är hur man ska hålla liv i skärgården och förhindra utflyttningen.
Jag tror att väldigt många kunde tänka sig att leva och bo i våra skärgårdskommuner om det bara fanns en möjlighet att hitta sysselsättning.
När en tunnel till Föglö blir realitet så är ju problemet löst för Föglös del, då kan man gott och väl pendla till sitt jobb på fasta Åland.
För resten av skärgården är det ju fortfarande svårt att ta sig enkelt och snabbt in till Mariehamn. Där kommer centerns förslag på snabba persontransporter i skärgården. Det är en mycket bra idé som dels underlättar för de boende i skärgården samt ger turister en möjlighet att ta sig ut och turista. Med turister kommer en viss sysselsättning. Tyvärr funkar det inte under isvintern men det är en bra början.
Under min relativt korta tid inom ÅF så diskuterade vi hur man förstärker självstyrelsen. Det gör man dels genom att öka självbestämmandet. Vi har ganska många lagar som vi har behörighet att ta över, t.ex alkohollagstiftningen. Jag tycker att man absolut borde kämpa på med att ta över de lagar som vi enligt självstyrelseavtalet har rätt att bestämma över själva.
Med egen alkohollagstiftning kunde vi ge skärgården en liten hjälpande hand. Skärgårdsbutikerna kunde få sälja mer än bara öl, de kunde erbjuda både brännvin och vin till hugande spekulanter i form av båtturiser.
Även skärgårdsborna kunde få sig en midsommarsnaps utan att behöva ta sig in till Mariehamn och Alko. Faktum är att Alko kunde vara ett minne blott.
Det här är fakta, Åland har behörighet att ta över alkohollagstiftningen.
Nu kommer vi till spekulationer.
Ponera att Åland bestämmer över alkoholen. I framtiden kanske varje skärgårdskommun kunde ha ett eget litet mikrobränneri där man bränner eget brännvin för skärgårdsbutiken. Vilken turistgrej det kunde bli. Man kunde ha både provsmakning och guidning.
I Brändöbutiken kunde man köpa Brändöbrännvin, på Kumlinge kunde man köpa snapsen Kumlingesjukan Sottunga har minstingen, på Föglö skulle de sälja en flaska tunnelseende och på Kökar hittar man Kökars Örfilen.
Jag tror att vi måste kunna tänka lite utanför boxen för att få skärgården att överleva. Bättre och snabbare kommunikationer tror jag på men inte genom att korta ner rutterna några minuter. Det måste vara möjligt att pendla till sitt jobb på fasta Åland och det måste finnas möjlighet för turisterna att ta sig ut till skärgården för att spendera pengar.
Åland behöver en levande skärgård, det är det som är Ålands själ.