Snipäventyrssuget
Jag var ner i källaren och rotade lite här om dagen. Under lite grejer råkade jag få syn på min externa hårddisk som jag sparat alla mina foton på.
Jag tog med disken upp och bestämde mig för att ladda upp lite bilder på FB, varför har man massa bilder om man inte delar med sig liksom.
Det visade sig att jag faktiskt varit rätt duktig på att ta bilder och även spara dem. Jag hittade bilder från när vi startade Snipäventyret 2005.
2004 var jag 24 år. Jag hade ingen träbåt även om vi genom åren hade haft både snipa och gamla ekor och liknande.
Av någon underlig orsak så fick jag på våren för mig att jag ville ha en snipa och passande nog fick jag ögonen på en annons där en Snipa var till salu för en tusenlapp. Jag hade ju dock ingen tusenlapp men säljaren nämnde att han kunde vara intresserad av ett byte mot en styrpulpetbåt.
Jag hade ju ingen sån heller i och för sig men det hade min pappa. Jag vet inte riktigt hur jag vände och vred i förhandlingarna men på något sätt lyckades jag intala pappa att jag skulle få byta bort hans båt mot en gammal snipa.
Sagt och gjort, affären blev av och jag blev med snipa.
Det året lärde jag mig allt om den båten och mitt i allt hade jag skapat ett rätt stort intresse för både träbåtar och gamla maskiner. Båten drevs framåt av en gammal tvåcylindrig Wickström vilket ledde till många haverier och motorstopp innan man hade allt på grej.
Den sommaren spenderades otalig timmar i båten. Det kändes som vi körde runt hela Åland flera gånger om.
Under vintern var det motorrenovering och träarbeten som gällde och när våren kom så slängdes båten i så fort isen släppte i första bästa strömhål. Man var ivrig.
Våren 2005 började det ryktas om att det skulle ordnas någon äventyr för snipor. Det var någon Saltviksdåre som vill köra Åland runt med sin snipa och försökte ordna ihop ett evenemang av det hela. Jag snokade fram vad det handlade om och hittade ett telefonnummer till arrangören.
Mycket riktigt så var detta något som låg i startgroparna även om allt inte var riktigt färdigt. Jag anmälde mig och familjen på stört. Det var alltså jag, min treåriga dotter och hennes mamma.
Efter samtalet så pratade jag med min äldre bror om det här Åland runt och även han blev eld och lågor.
Det tog inte många minuter innan han hade snokat fram en träbåt som var till salu och inhandlat farkosten.
På den här tiden fanns det snipor liggandes överallt som ingen ville ha så det var lätt att hitta billiga båtar.
I Juli drog vi iväg på vårt tredagars äventyr. 12 anmälda båtar och runt 20 personer fjuttade iväg från sjökvarteret i Mariehamn.
Jag kan lugnt säga att det blev tre av de bästa båtdagarna i hela mitt liv. Vi hade så fantastiskt roligt och visst blev det ett äventyr.
Det var båtar som körde på grund, det var motorer som sprutade eld och det var tjuvfiske i fiskodlingar.
De tre dagarna gav mig minnen för livet och la också grunden för mitt deltagande tio år framåt. Vi grundade även trämotorbåtsföreningen efter några år.
Nu har jag inte varit med och kört äventyret på några år. 2014 deltog vi sista gången, då med en 2,5 månaders baby med. Det var ingen hit kan jag säga. Visst hade vi roligt men den babyn fick ingen ro i båten.
Det året bestämde vi oss för ett uppehåll i äventyrandet. När den babyn började bli klar för äventyret så fick vi oss en ny baby så uppehållet blev lite längre än tänkt.
Nu har jag laddat upp äventyrsbilder på FB från 2005 - 2012 och jag kan lugnt säga att suget efter äventyret har infunnit sig igen.
Nästa sommar ska vi banne mig åka. Det blir ju 15års jubileum för äventyret så det kan man ju inte missa.
Hur föreningen mår har jag ingen aning om då jag inte varit aktiv i föreningen sedan 2014 men jag hoppas att de fortfarande orkar med och har intresserade medlemmar så att det blir ett Snipäventyr 2020.
Blir det inte så drar jag ihop ett själv.
Jag bjussar på nån bild från varje år som jag deltagit.
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Jag tog med disken upp och bestämde mig för att ladda upp lite bilder på FB, varför har man massa bilder om man inte delar med sig liksom.
Det visade sig att jag faktiskt varit rätt duktig på att ta bilder och även spara dem. Jag hittade bilder från när vi startade Snipäventyret 2005.
2004 var jag 24 år. Jag hade ingen träbåt även om vi genom åren hade haft både snipa och gamla ekor och liknande.
Av någon underlig orsak så fick jag på våren för mig att jag ville ha en snipa och passande nog fick jag ögonen på en annons där en Snipa var till salu för en tusenlapp. Jag hade ju dock ingen tusenlapp men säljaren nämnde att han kunde vara intresserad av ett byte mot en styrpulpetbåt.
Jag hade ju ingen sån heller i och för sig men det hade min pappa. Jag vet inte riktigt hur jag vände och vred i förhandlingarna men på något sätt lyckades jag intala pappa att jag skulle få byta bort hans båt mot en gammal snipa.
Sagt och gjort, affären blev av och jag blev med snipa.
Det året lärde jag mig allt om den båten och mitt i allt hade jag skapat ett rätt stort intresse för både träbåtar och gamla maskiner. Båten drevs framåt av en gammal tvåcylindrig Wickström vilket ledde till många haverier och motorstopp innan man hade allt på grej.
Den sommaren spenderades otalig timmar i båten. Det kändes som vi körde runt hela Åland flera gånger om.
Under vintern var det motorrenovering och träarbeten som gällde och när våren kom så slängdes båten i så fort isen släppte i första bästa strömhål. Man var ivrig.
Våren 2005 började det ryktas om att det skulle ordnas någon äventyr för snipor. Det var någon Saltviksdåre som vill köra Åland runt med sin snipa och försökte ordna ihop ett evenemang av det hela. Jag snokade fram vad det handlade om och hittade ett telefonnummer till arrangören.
Mycket riktigt så var detta något som låg i startgroparna även om allt inte var riktigt färdigt. Jag anmälde mig och familjen på stört. Det var alltså jag, min treåriga dotter och hennes mamma.
Efter samtalet så pratade jag med min äldre bror om det här Åland runt och även han blev eld och lågor.
Det tog inte många minuter innan han hade snokat fram en träbåt som var till salu och inhandlat farkosten.
På den här tiden fanns det snipor liggandes överallt som ingen ville ha så det var lätt att hitta billiga båtar.
I Juli drog vi iväg på vårt tredagars äventyr. 12 anmälda båtar och runt 20 personer fjuttade iväg från sjökvarteret i Mariehamn.
Jag kan lugnt säga att det blev tre av de bästa båtdagarna i hela mitt liv. Vi hade så fantastiskt roligt och visst blev det ett äventyr.
Det var båtar som körde på grund, det var motorer som sprutade eld och det var tjuvfiske i fiskodlingar.
De tre dagarna gav mig minnen för livet och la också grunden för mitt deltagande tio år framåt. Vi grundade även trämotorbåtsföreningen efter några år.
Nu har jag inte varit med och kört äventyret på några år. 2014 deltog vi sista gången, då med en 2,5 månaders baby med. Det var ingen hit kan jag säga. Visst hade vi roligt men den babyn fick ingen ro i båten.
Det året bestämde vi oss för ett uppehåll i äventyrandet. När den babyn började bli klar för äventyret så fick vi oss en ny baby så uppehållet blev lite längre än tänkt.
Nu har jag laddat upp äventyrsbilder på FB från 2005 - 2012 och jag kan lugnt säga att suget efter äventyret har infunnit sig igen.
Nästa sommar ska vi banne mig åka. Det blir ju 15års jubileum för äventyret så det kan man ju inte missa.
Hur föreningen mår har jag ingen aning om då jag inte varit aktiv i föreningen sedan 2014 men jag hoppas att de fortfarande orkar med och har intresserade medlemmar så att det blir ett Snipäventyr 2020.
Blir det inte så drar jag ihop ett själv.
Jag bjussar på nån bild från varje år som jag deltagit.
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Kommentarer
Skicka en kommentar