Åländsk Demokrati när den blir bäst

Vad dagens inlägg handlar om kommer knappast som en skräll för de som följt med lite på Facebook. Nu var det min tur att drabbas av anmälningar för att på så sätt bli osynlig på plattformen. Jag kan inte längre lägga upp länk från bloggen på fb, inte så länge jag är under granskning.
Det gör mig egentligen inte så mycket, jag kan helt enkelt kopiera in texten från bloggen till FB så kommer jag runt problemet.
Det som stör mig är att folk inte förstår vad detta missbruk av anmälningar leder till i förlängningen.
Tänk dig att du har en brandlarmsknapp. Du får bara trycka på den om det är en nödsituation. När du trycker på den så ska det vara en situation som kräver det.
Om du börjar trycka på den lite nu och då för att det är lättaste sättet att få ut folk ur ditt hus så kommer dessa människor snart att ta efter dig.
Mitt i allt trycker någon annan för att få ut dig.
Det är precis vad anmälningarna leder till. Du anmäler mig och jag anmäler dig. Det är så vi skapar polariseringar.

Jag vet hur dessa massanmälningar går till. Man har samlat sina jämlikar i en egen fb grupp där man lägger upp olika strategier hur man ska möta olika besvärliga situationer och debatter.
När någon i gruppen till exempel ser en person som man vill ha bort så pratar gruppen ihop sig och samtliga anmäler ett eller flera inlägg.
Vips, så hamnar personen under granskning eller blir helt enkelt blockerad i 30 dagar. Mina inlägg från bloggen som jag delat på fb är nu under granskning. Vi får se hur länge det tar.

Det som dessa puckon till imbeciller inte förstår är att dels så ger det mig en extra kick att fortsätta sprida mina inlägg och åsikter och dels så får jag mer uppmärksamhet. Jag hoppas i det här fallet att uppmärksamhet betyder röster i kommande val.

I kommande val kommer jag att kandidera för Åländsk Demokrati. Just idag klingar det namnet extra fint i mina öron.
Jag hoppas att jag kan bidra med att bredda partiet och få partiet att bli mer accepterat.  Jag har många ämnen som jag vill avhandla för ÅD, inte bara invandring.
Jag har varit väldigt säker på att ÅD är rätt parti för mig, jag sa faktiskt redan i podden med Jannik att jag skulle sökt mig till dem om det inte skulle blivit Ålands Framtid.
Det var ganska många som hörde av sig till mig och önskade att jag skulle ställa upp för ObS efter petningen från ÅF, så jag mailade faktiskt dem och kollade om de hade något intresse av mig ifall jag skulle ändra mig. Svaret var ett blankt nej. Dit ville de minsann inte ha mig, så mycket för deras obundenhet.
Nå, även om jag redan då hade bestämt mig för ÅD så blev ju valet om möjligt ännu lättare.
De stora fördelarna med ÅD är att jag dels känner att jag har möjlighet till att forma partiet till något riktigt bra men den absoluta fördelen är att jag inte är bakbunden på något sätt. Jag fortsätter skriva och kampanja på mitt sätt. Vi får se hur långt det håller.
Mitt uttalade mål är som jag nämnt flera gånger tidigare. Jag siktar på tio röster, det var mitt mål när jag sökte mig till politiken och det målet håller jag. Sen tror jag ju att jag har en bra chans att dra runt 50 röster och ska jag drömma mig iväg så tar jag 300.
Jag vet att många tror att jag kommer få mycket röster och det hoppas jag innerligt, jag har bara så attans svårt att tro på mig själv.
Normalt så är jag väldigt kaxig, jag brukar säga att jag är bra på allt och bäst på det mesta men just det här med politik är egentligen så jävla djupa vatten för mig. Nå jag tänker kämpa på och hoppas på en stor skräll. Med tanke på att jag gått från att ha varit totalt okänd till att behöva tystas ner på Facebook så ser ju utvecklingen onekligen bra ut.

Som ett litet tips här på slutet så vill jag berätta att på min blogg så finns det möjlighet att klicka i att man vill få ett mail när jag postar nya inlägg. Vill du lättare följa bloggen nu när jag inte kan länka den så är det ett bra sätt.

Tack för att du läste.