Gubbarna håller ryggen

Jag läste lite kommentarer under en facebook tråd. Det handlade om alla åländska gubbpartier. Redan där förstår ni ju att det var största delen kvinnor som diskuterade.

Jag följde med rätt noga och tänkte posta en ganska lång och välskriven kommentar men hela tråden blev raderad före jag hann med.

Vissa kvinnor har rysliga problem med att det är så få kvinnor inom politiken. Visst kan jag hålla med att det kanske skulle vara bra med fler kvinnor inom partierna men sist och slutligen så har vi ju väldigt blandat både i regeringen och lagtinget. Hur det ser ut i kommunerna vet jag faktiskt inte.

I den här diskussionen så nämndes både ObS, ÅD, C och ÅF som gubbpartier.
Man menade att det bara presenteras gubbar som kandidater.
Visst, jag kan hålla med även där. Det är mest män som presenteras. ÅD har t.ex presenterat sex män och en kvinna. Obundna har presentera en kvinna som jag vet om, kanske fler som jag missat men vi kan vara överens om att det är flest män. Samma gäller ÅF. Centern har jag ingen koll på faktiskt.

Det är inte bra med bara gubbar i politiken skrev en kvinna, de håller alltid varandra om ryggen.
Vad är fel med att backa upp sin kollega?
Gör inte kvinnor det? Backar upp andra kvinnor?

Kommer ni ihåg insändaren som jag hade. Jag skrev om kvinnorna som ville ha in fler kvinnor i politiken genom att sätta kvinnor på framstående positioner inom partierna så de blir frontfigurer. Jag skrev om det här, på lika villkor.
Kvinnor vill ha in kvinnor i politiken och med den taktik de har så har jag svårt att tro att de inte skulle backa upp varandra sen.
Det här är nackdelen med extremfeminism, det blir vi mot dem. Herrarna mot damerna.

Jag tänker såhär att de män som ställer upp som kandidater gör det för att de vill vara med och förändra och de är beredda att ta smällen att bli uthängda och utskällda på kuppen. Därför tror jag att mindre partier, mer kontroversiella partier som ObS och ÅD har väldigt svårt att få tag i kvinnliga kandidater då risken att bli uthängd är större.
Om det är som kvinnorna säger om andra kvinnor, att de är rädda för offentligheten, så är mindre kontroversiella partier bättre. Mer kandidater och partimedlemmar att gömma sig bakom och mindre kontroverser.
Själv tror jag inte att kvinnor är rädda för att bli uthängda. Jag tror kvinnorna helt enkelt inte har så stort intresse i politiken bara.
De som däremot finns inom politiken, både som kandidater och partimedlemmar känns inte alls som att de skulle vara några räddharar.
Jag vet inte riktigt varför kvinnor tror det om varandra.
Som exempel vad jag menar så har vi först då Zingrid från libbarna som sa det där med att placera kvinnorna på fina positioner. Hon replikerade ju inte något på min insändare så jag antar att allt jag skrev stämmer.
Sen har vi Pernilla Söderlund, även hon en Libba, som skrev att vi måste göra det enklare för kvinnor att starta företag. Ni hör ju hur det låter.
Nu senast läste jag om Joanna Isaksson som trots forskning, undersökningar och erfarenhet från tränare som säger att det är en dålig idé, vill se mixade lag inom fotbollen. Flickorna ska spela med killarna fast de inte vill. Varför inte bara lyssna på vad flickorna vill själva?

Med allt sånt här pågående, hur kan man säga att gubbarna alltid håller varandra om ryggen? Jag har sett flertalet situationer då männen strider och stångas och skyller på varandra. Däremot tycker jag det är ovanligt att se något sådant kvinnor emellan, inom politiken alltså.

För mig känns det som att de kvinnor som slåss mest med att få in kvinnor i politiken, jämställda löner, samma rättigheter, de kvinnorna är de som skapar de flesta av problemen. De andra kvinnorna som inte bryr sig om det där lallet klarar sig alldeles utmärkt.
Jag vet inte riktigt var det där kvinnoförtrycket kommer ifrån, jag vet inte var det där pratet om löneskillnader kommer ifrån, jag ser inte det.
Kanske jag inte tittar tillräckligt noga, jag vet inte.
Jag har dock aldrig hört någon man nedvärdera en kvinna för att hon är kvinna. Jag har hört och set kvinnor göra det, aldrig en man.
Jag har hört kvinnor säga om andra kvinnor att 'hon där borde nog hålla sig hemma i köket' eller 'kanske hon borde vara hemmafru istället', jag har hört värre också men alltid från andra kvinnor.
Jag känner inte heller någon som har lägre lön för att hon är kvinna. Det är väl främst inom vården om jag förstått det rätt men de jag känner inom vården har samma lön som männen på samma position.
Rätta mig gärna om jag har fel. Ge mig konkreta exempel. Jag tycker vi ska vara jämställda och i min trångsynta värld så är vi faktiskt det. Ge mig konkreta exempel så lovar jag att jag ska göra allt jag kan för att vi ska få ordning på det.

Tillbaks till politiken. Även fast det inte dyker upp fullt lika många kvinnor som kandidater så tycker jag det presenteras oerhört bra kandidater i år. Jag är oerhört hoppfull. Det blir ett bra val och vi får en riktigt bra regering.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid en säker passning

Tjänster och gentjänster

Att sprida osanning

Indoktrineringens fula tryne

Nä men skit i det då.

Betala din skuld