Underhåll med underlag

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva det här inlägget. Jag har skrivit, ändrat, raderat, skrivit igen och så har det fortsatt under flera veckors tid.
Det är ett oerhört svårt ämne att skriva om för det kan så oerhört lätt svängas och tolkas fel, om man vill.
 Jag har skrivit en insändare om min syn på jämställhet och jag har även skrivit några inlägg om det. Jag har ganska tydligt berättat hur jag ser på saken.

Det här har gjort att jag faktiskt fått kontakt med flera män som har tackat mig för att jag vågar röra vid den ömma punkten för många. Jag har skrivit om att feminismen i vissa fall gått för långt, det har blivit något som jag kallar för extremfeminism.
Männen som hört av sig har fått smaka på den beska medicinen i olika fall. De berättar om falska anklagelser som saknar substans av sina ex flickvänner/fruar/sambos där barnen används som hämndverktyg.
Det är ju så att när man kommer till problem inom relationer och familjer så är kvinnans ord lag. Säger kvinnan att mannen har slagit henne så är det så, det ifrågasätts inte. Säger kvinnan att mannen har gjort barnen illa så är det så, det ifrågasätts inte.

Missförstå mig rätt, när det kommer till våld inom familjen eller i en relation så ska det tas på allvar. Tyvärr är det oerhört lätt för en kvinna att missbruka denna makt.
Jag har faktiskt några bekanta som har separerat från sin fru/sambo av olika orsaker där kvinnan har tagit väldigt illa upp vid upprytningen. Visst, det är klart att man blir sårad om mannen varit ute på djupa vatten med andra kvinnor eller gjort andra dumheter.

Problemet i de här fallen som jag känner till är att kvinnan som hämnd använder de gemensamma barnen som verktyg för att dels må bättre själv och dels få mannen att må dåligt.
Man får helt enkelt inte träffa sina barn så mycket som man skulle önska. En av dessa som jag känner till får träffa barnen högts en vecka per månad. Han skulle gärna träffa dem oftare men kvinnan vägrar och hotar med att gå till rätten och begära ensam vårdnad.
Som pappa vågar man inte börja bråka om vårdnaden med mamman. Mamman får vårdnaden såtillvida att hon inte är en psykotisk massmördare, då kan det eventuellt bli delad vårdnad.

Inom mamma-pappa-barn gruppen finns inte jämställheten ännu och jag vet ärligt inte hur man ska kunna göra något åt det. Det är ju faktiskt inte som att kvinnorna strävar efter att hitta någon sorts jämställhet där.
Sen finns det ju pengar med i bilden också. Om kvinnan är riktigt på krigsstigen så kan hon ju även kräva att pappan ska betala underhåll för barnen. Han får inte träffa dem så ofta han vill och han ska dessutom betala underhåll.

Om man betalar underhåll så tycker jag att de pengarna borde redovisas. De pengarna ska täcka hälften av barnets dagiskostnad samt kläder och andra utgifter för barnet.
Som det är nu betalar pappan pengar som kan gå till precis vad som helst. Även fast mamman skaffar sig en ny parter så ska pappan betala underhåll som kan gå precis vart som helst, det finns inga krav på att pengarna ska satsas på barnet ifråga.
Jag skulle bli vansinnig om det skulle drabba mig. Jag skulle vilja veta att mina pengar går till barnet och inte till att betala mammans nya huslån som hon har tillsammans med den nye familjeförsörjaren.
Underhållet borde nog förnyas så att pappan helt enkelt får en faktura med underlag där man ser vart pengarna har gått och att mamman har betalat lika mycket ur egen börs, det är för mig jämställhet.

När en pappa har lika stor chans som en mamma att vinna en vårdnadestvist, då har vi uppnått jämställhet.

Tack för att du läste.



Kommentarer

  1. Som kvinna trodde jag länge att det var som du skriver; att kvinnor oftast vinner i vårdnadstvister och att de i större utsträckning blir trodda när de påstår saker och ting om sitt ex.
    Döm om min förvåning när en nära kär väninna, efter många års psykisk och till viss del fysisk misshandel från sin make, en vacker dag flyr hals över huvud från honom för att en gång för alla undkomma denna terror.
    Trots att hon kunde visa på bevis i form av hundratals mail från maken, fotobevis och vittnesuppgifter fick han behålla vårdnaden om barnen.
    Det hette från socialen håll att "barnen måste få bestämma själva". De vågade givetvis inget annat än att välja pappan.
    Så kan det också se ut. Tyvärr. Detta skedde i Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Sverige kan vad som helst hända verkar det som. När jag skriver så generaliserar jag. Klart det finns undantag i allt men i det stora hela så är vi inte jämställda inom nämnda situationer.

      Radera
  2. Jag är en kvinna som fått underhåll för mitt barn. När man räknar ut ett underhåll räknas en viss procent av "mina" boendekostnader så som hyra, el, värme tex som barnets boendekostnader vilka den betalande parten ska vara med och dela på. Jag kan nog ärligt säga att det underhållet som jag fått är en droppe i havet när det kommer till barnets egentliga kostnader, och ju äldre barnet blir ökar kostnader med dyra saker som cyklar, telefoner, körkort, moppe och dylikt.
    I mitt fall är jag övertygad om att skulle jag räknat på alla barnets utgifter så skulle pappan varit skyldig att betala mycket mera än vad de räknade ut på soc.
    Men det är en viktig fråga att ta upp från bådas synvinkel, för som du skriver ska underhållet gå till barnets behov och inte den föräldern som får pengarna. I mitt fall gjorde vi så att när barnet flyttade hemifrån och pappan fortfarande var betalningsskyldig gick pengarna direkt in till barnets konto för att pappan skulle veta att pengarna verkligen gick till barnet

    SvaraRadera
  3. Sen finns det pappor som vägrar träffa sina barn och såna som inte betalar fastställt underhållsbidrag, ska dom då också tvingas redovisa vad barnets underhåll använts till? Det är ju inte direkt gratis att ha barn, dom kostar mer än du själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väl medveten om hur mycket ett barn kostar då jag har fem egna. Visst, underhållet täcker kanske inte alltid allt vad barnet kostar men nog tycker jag ändå man borde ha rätt att få bevis på att underhållspengarna faktiskt går till barnet och att det faktiskt är hälften av summan som lagts på barnet den månaden. Att räkna in boendekostnader för barnet känns märkligt men jag förstår vilka argument man använder för att försvara det.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den åländska själen

Alla utom ÄlskogsFrille är tysta

Snipäventyrssuget

Alla feminister i samma båt.

Åland mitt Åland

Det finns alltid en säker passning

Ställ dem mot väggen

Misshandlande Rumäner