Motkraft 2020
Nu har det varit tyst från mig väldigt länge. Inget konstigt med det. Jag har varit sjukskriven, det har varit jul och som pricken över idioten så drog vi till med en riktig vinterinfluensa över hela familjen.
Allt ont för ju med sig något gott och så även den här gången.
Jag har haft mycket tid att tänka.
Tänka, fundera och planera.
Jag har tänkt mycket på extremism och radikalisering.
Tycker inte ni att det är märkligt att allt ska bli så jävla extremt hela tiden? Vart tog lagom vägen? Har svenskarnas lagom redan blivit utrotat?
Jag är med i en grupp på fb som heter genusmedveten föräldraskap. Jag gick med i gruppen av nyfikenhet, jag ville helt enkelt se vad galenpannorna diskuterade. Ni vet, det kan ju vara rätt underhållande att lyssna på två idioter som försöker föra en konversation.
Så blev inte fallet i den gruppen. Jag får bokstavligen en klump i magen när jag läser vissa inlägg och kommentarer.
Jag tycker så oerhört synd om ungarna som drabbas. Vissa ungar döms till ändlös mobbing av sina kamrater pga av sina föräldrar, andra föräldrar vägrar säga att dottern är fin i klänning för att man inte får uppmuntra att det är kläderna som gör dig fin.
Andra barn får inte ha spegel i huset, morföräldrar blir utskällda om de säger att sonen är häftig i sin nya jacka, stereotypa julklappar lämnas tillbaks....
Jag mår dåligt av sånt här.
Min dotter älskar att klä sig i prinsessklänningar och visar upp sig för mig och mamman för att få bekräftelse på att hon är fin i klänningen.
Jag berättar ofta åt henne att hon är fin, oberoende om hon har klänning, jeans eller handduk på sig.
I mina ögon är dessa genusflummare radikaliserade extremister. De har tagit genustron åt helvete för långt.
Hur har det blivit så?
Jag tror det handlar om att det inte finns någon motkraft.
Man är en lite sämre människa om man tycker att flickor ska få vara flickor och pojkar pojkar. Du får fan inte uppmuntra det.
Det finns fler radikaliserade extremister.
Se på den växande klimatrörelsen.
En debatt där man först och främst blandar äppel och päron genom att inte kunna skilja på klimat, väder och miljö.
En rörelse som under många, många år varit ganska sansad. Vi har de senaste 60 åren haft 10 år på oss. Ingen panik har infunnits.
Sen kom klimatrörelsens messias. Man lyckades genom enorma summor lyfta fram Greta i alla världens medier.
Med snubbar som Soros och Gates i bakgrunden så var ju liksom ekonomin aldrig en fråga.
Med en messias så drogs allehanda nötter till rörelsen. Människorna blev radikaliserade. Folk steriliserar sig på grund av barnskam. Ett barn ger ju oerhörda utsläpp under sin livstid.
Man slutade äta lokalproducerat kött för att istället leva på importerade sojabönor.
Man köper elbilar och solceller fast även den största idioten förstår att konsumtion är den största orsaken till utsläpp.
Man har släppt allt som har med eget tänkande att göra.
I mina ögon har klimatrörelsen blivit en radikaliserad extremistisk sekt.
Sen har vi kvinnokampen.
Lika lön för lika arbete.
På lika villkor.
Så långt håller jag med och stöder kvinnokampen, feminismen.
Det jag inte stöder är alla dessa grupper som bildas av kvinnor för att stärka kvinnans roll i samhället genom genvägar och fulspel.
Man har helt lämnat 'på lika villkor' och försöker istället att få fram kvinnor, oberoemde kompetens och intresse, till framstående positioner genom att, om någon opponerar sig, åberopa feminism och kalla kritiserarna för antifeminister.
Även här saknas det någon motkraft då det fungerar precis lika som med klimatet och genusflummet, du är en dålig människa om du opponerar dig.
Jag såg en insändare av Katrin Sjögren i Ålandstidningen häromdagen som är ett typexempel på detta. Hon ger sig på Stellan Egeland och hans parti med de argument som man ofta ser i dessa sammanhang.
Mellan raderna ska man utläsa att Stellan är en dålig människa som inte tror på ett jämställt samhälle och ObS är ett dåligt parti som har honom under sina beskyddande vingar.
Det lustiga är att Stellan har två döttrar. Han bor i ett hus med sin fru och sina döttrar. Döttrarna är väldigt trevliga och väluppfostrade. Hans fru är också väldigt trevlig.
Hon är även väldigt bestämd.
Skulle Stellan vara ett sånt manssvin så skulle nog frun tagit pick och pack för länge sen, det har hon dock inte gjort. Faktum är att de verkar ha det väldigt bra tillsammans.
Jag undrar om inte Katrin håller på blir lika radikaliserad som sina sossepolare i lagtinget.
Jag undrar och misstänker att vi kommer att få lyssna på feministdravvel de kommande fyra åren av större delen av oppositionen.
Jag kommer nu avge ett nyårslöfte.
Under 2020 ska jag försöka starta en tankesmedja/förening med syfte att fungera som en motkraft för att stävja radikalisering inom olika grupper. Feminism, klimat, genus, invandring, allt måste gå att diskutera och kritiseras sakligt utan att man får en stämpel eller epitet slängt på sig.
Gruppen kan på samma gång arbeta för männens rätt att ta för sig.
Det blir alltså en blandning av vad jag beskrev i mitt förra inlägg om Åländska män och en tankesmedja.
Motkraft Åland, nu kör vi.
Gott Nytt År, Välkommen 2020
Allt ont för ju med sig något gott och så även den här gången.
Jag har haft mycket tid att tänka.
Tänka, fundera och planera.
Jag har tänkt mycket på extremism och radikalisering.
Tycker inte ni att det är märkligt att allt ska bli så jävla extremt hela tiden? Vart tog lagom vägen? Har svenskarnas lagom redan blivit utrotat?
Jag är med i en grupp på fb som heter genusmedveten föräldraskap. Jag gick med i gruppen av nyfikenhet, jag ville helt enkelt se vad galenpannorna diskuterade. Ni vet, det kan ju vara rätt underhållande att lyssna på två idioter som försöker föra en konversation.
Så blev inte fallet i den gruppen. Jag får bokstavligen en klump i magen när jag läser vissa inlägg och kommentarer.
Jag tycker så oerhört synd om ungarna som drabbas. Vissa ungar döms till ändlös mobbing av sina kamrater pga av sina föräldrar, andra föräldrar vägrar säga att dottern är fin i klänning för att man inte får uppmuntra att det är kläderna som gör dig fin.
Andra barn får inte ha spegel i huset, morföräldrar blir utskällda om de säger att sonen är häftig i sin nya jacka, stereotypa julklappar lämnas tillbaks....
Jag mår dåligt av sånt här.
Min dotter älskar att klä sig i prinsessklänningar och visar upp sig för mig och mamman för att få bekräftelse på att hon är fin i klänningen.
Jag berättar ofta åt henne att hon är fin, oberoende om hon har klänning, jeans eller handduk på sig.
I mina ögon är dessa genusflummare radikaliserade extremister. De har tagit genustron åt helvete för långt.
Hur har det blivit så?
Jag tror det handlar om att det inte finns någon motkraft.
Man är en lite sämre människa om man tycker att flickor ska få vara flickor och pojkar pojkar. Du får fan inte uppmuntra det.
Det finns fler radikaliserade extremister.
Se på den växande klimatrörelsen.
En debatt där man först och främst blandar äppel och päron genom att inte kunna skilja på klimat, väder och miljö.
En rörelse som under många, många år varit ganska sansad. Vi har de senaste 60 åren haft 10 år på oss. Ingen panik har infunnits.
Sen kom klimatrörelsens messias. Man lyckades genom enorma summor lyfta fram Greta i alla världens medier.
Med snubbar som Soros och Gates i bakgrunden så var ju liksom ekonomin aldrig en fråga.
Med en messias så drogs allehanda nötter till rörelsen. Människorna blev radikaliserade. Folk steriliserar sig på grund av barnskam. Ett barn ger ju oerhörda utsläpp under sin livstid.
Man slutade äta lokalproducerat kött för att istället leva på importerade sojabönor.
Man köper elbilar och solceller fast även den största idioten förstår att konsumtion är den största orsaken till utsläpp.
Man har släppt allt som har med eget tänkande att göra.
I mina ögon har klimatrörelsen blivit en radikaliserad extremistisk sekt.
Sen har vi kvinnokampen.
Lika lön för lika arbete.
På lika villkor.
Så långt håller jag med och stöder kvinnokampen, feminismen.
Det jag inte stöder är alla dessa grupper som bildas av kvinnor för att stärka kvinnans roll i samhället genom genvägar och fulspel.
Man har helt lämnat 'på lika villkor' och försöker istället att få fram kvinnor, oberoemde kompetens och intresse, till framstående positioner genom att, om någon opponerar sig, åberopa feminism och kalla kritiserarna för antifeminister.
Även här saknas det någon motkraft då det fungerar precis lika som med klimatet och genusflummet, du är en dålig människa om du opponerar dig.
Jag såg en insändare av Katrin Sjögren i Ålandstidningen häromdagen som är ett typexempel på detta. Hon ger sig på Stellan Egeland och hans parti med de argument som man ofta ser i dessa sammanhang.
Det lustiga är att Stellan har två döttrar. Han bor i ett hus med sin fru och sina döttrar. Döttrarna är väldigt trevliga och väluppfostrade. Hans fru är också väldigt trevlig.
Hon är även väldigt bestämd.
Skulle Stellan vara ett sånt manssvin så skulle nog frun tagit pick och pack för länge sen, det har hon dock inte gjort. Faktum är att de verkar ha det väldigt bra tillsammans.
Jag undrar om inte Katrin håller på blir lika radikaliserad som sina sossepolare i lagtinget.
Jag undrar och misstänker att vi kommer att få lyssna på feministdravvel de kommande fyra åren av större delen av oppositionen.
Jag kommer nu avge ett nyårslöfte.
Under 2020 ska jag försöka starta en tankesmedja/förening med syfte att fungera som en motkraft för att stävja radikalisering inom olika grupper. Feminism, klimat, genus, invandring, allt måste gå att diskutera och kritiseras sakligt utan att man får en stämpel eller epitet slängt på sig.
Gruppen kan på samma gång arbeta för männens rätt att ta för sig.
Det blir alltså en blandning av vad jag beskrev i mitt förra inlägg om Åländska män och en tankesmedja.
Motkraft Åland, nu kör vi.
Gott Nytt År, Välkommen 2020
Kommentarer
Skicka en kommentar