Berra, Berra, Berra

Sandlådan är igång igen.

Det finns en del av oppositionen som fortfarande är väldigt besvikna över hur det åländska folket använde sin röst i November 2019.
Libbarna och Sossarna har nu skrikit sig hesa om en petitess där man tycker att Måtar och Häggblom kör med fulspel angående en fastighetsaffär med deras egen firma.
Med hjälp av den röda sossetidningen försöker man svartmåla speciellt Häggblom.
Man gör det på ett konstigt sätt. Man hävdar rakt av att det handlar om en bulvan affär, alltså att personen de företräder skulle agera bulvan.
Jag blir så trött på sånt där.

Hur kommer det sig att vissa får anklaga människor för vad som helst utan några som helst bevis?
En bulvan är inte bulvan före denne har dömts i en domstol. Sånt där tycker jag man borde lära ut inom socialistiska röda partiet.
Gång på gång har Fellmanskan kastat ur sig liknande saker utan att ha någon form av underlag.
Kommer ni ihåg hur hon gick igång på finska regeringen för ett tag sedan? Hon anklagade Sannfinländarna för att inte respektera mänskliga rättigheter, hon kallade dem nationalister, rasister och populister. Hon har även anklagat Ålands Framtid för att vara rasister, hon har anklagat ÅD för att vara rasister...
Sverigedemokraterna är enligt henne extremister. Ändå sitter hon själv i ett extremistparti, även om hon hävdar att det enda vänsterpartier vill jobba för är tandvård och asylrätt.
Allt det här går att läsa i hennes blogg.
Även libbarna har svårt att inte anklaga människor för det ena och det andra. Nu senast var ju Ferrarilibben Michelle i farten på Facebook och bad Stephan Toivonen att dra åt helvete samt kallade honom nazi.
Har ni läst mycket om det i socialistblaskan?

Nå tillbaks till Häggblom, han kastar in handduken. Det är synd men kan ändå leda till något bra. Berra tänker alltså inte ställa sig till förfogande som talman, vilket var tanken.
Först och främst behöver Berra läsa på, man kan inte fly undan omröstningen. Lagtinget väljer talman och om majoriteten väljer Berra så blir han talman vare sig han vill eller inte.
Däremot hoppas ju vänsterpartierna i oppositionen att det här ska leda till en regeringskris, och faktiskt, jag hoppas också det.

Det tisslas och tasslas om att moderaterna kanske inte är helt nöjda med den nuvarande regeringskoalitionen. Ni kommer ihåg hur mycket moderaterna tryckte på, inför valet, om att de minsann var ett borgerligt parti, ett högerparti, fast de suttit med i vänsterregeringen. Jag hoppas det blir en misstroenderöstning där moderaterna bekänner sin ljusröda nyans. Det skulle ge Lantrådet en chans att bilda en bättre och solidare regeringsbas. Faktum är att det finns alternativ, det finns två högerpartier i opposition.

Vi får se vad som händer, själv tror jag bara att libbarna och sossarna måste få skrika av sig lite. Speciellt sossarna har nog svårt att smälta att folket ansåg att de röda har en vrickad syn på hur samhället ska drivas framåt. Jag hoppas deras frånvaro från regeringen blir långvarig, rent av permanent. De får sitta där i skamvrån och fundera på hur man ska bete sig på sociala medier ett tag nu.

Om vi hoppar tillbaks till Berra igen nu då.
Obundna får alltså troligtvis inte talmansposten. De har bara en ministerpost fast de, tillsammans med Centern var valets stora vinnare. Där har de lite att fundera på. Man måste nog möblera om inom regeringen eller tillsätta fler ministerposter. Berra lär ju liksom inte bara sätta sig på flyget till Florida för att återvända till nästa val, nä det kommer nog att förhandlas och kohandlas inom borgens murar ett tag framåt.

Ja det blir intressant, vart blåser de moderata vindarna, blir Berra talman fast han 'avstår' eller får vi rent av en regeringskris?

Tack för att du läste.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Alla utom ÄlskogsFrille är tysta

Det finns alltid en säker passning

En kniv i ryggen

Fittmössan är tillbaks

Den åländska själen

Snipäventyrssuget

Åland mitt Åland

Trump och EU