Feminister, Snorrar och Filifjonkor

Jag har ett par saker som har snurrat i skallen ett tag nu.
Jag såg att Feministakademin hade bestämt vem som blir årets pristagare som årets feminist. Anja Hirdman heter den stolta vinnaren. Jag hade ärligt talat inte hört talas om henne tidigare och kände inget stort behov av att ta reda på mer om henne, hon är säkert förtjänt av det ärofulla priset.
Däremot kände jag att jag ville kolla upp lite om Feministakademin, syftet med föreningen, sammansättning av styrelse, tidigare vinnare etc etc.
Akademin har ett manifest, det kan man läsa på deras hemsida. Det lyder:

Kvinnor är människor och därmed, liksom alla människor, okränkbara. Därför äger var och en kvinna rätten till respekt och till ett självständigt liv som individ, i grupp och i samhället. Vår vision är en värld där skillnad inte görs på man, kvinna eller icke binära, utan där det avgörande kriteriet är vårt värde som människor och individer.
Akademins motto är "Vett och vilja" 

Det är ett bra manifest. Jag håller med om texten.
Kort och gott, det ska inte göras skillnad på huruvida du har snorre eller filifjonka.

Lever feministerna upp till detta manifest då? Jag måste säga att de någonstans på vägen, antagligen lite yra av allt lådvin, lyckades slira ner i diket för att fortsätta vidare off road. 

Vi börjar med akademins huvudaktörer. Är akademin jämställd. Avgör själv...

Feministakademin på Åland:
Nina Fellman, ordförande, Katarina Gäddnäs, Anne-Helena Sjöblom, Barbro Sundback, Gunnevi Nordman, Katrin Sjögren, Petra Svahnström, Maria Widén, , Mia Hanström, Siv Uppström, Camilla Gunell, och Lotta Angergård.

Inte en enda gubbhooli där inte, inga snorrar bara filifjonkor. Dessutom känns akademin väldigt politisk med starkt illaluktande  vänsterstank kan jag tycka.

Nå okej, det kanske inte finns tillräckligt intresserade snorrar, vad vet jag. Vi lämnar det och går vidare. Jag kollade upp vilka som har blivit utsedda till 'Årets feminist' sedan 2002.

2002 statsrådet Marianne Laxén,
2003 författaren och journalisten Maria-Pia Boethius
2004 professor Berit Ås
2005 regissören Suzanne Osten
2006 jämo och juristen Claes Borgström
2007 politikern Eva Biaudet
2008 politikern Viveca Eriksson
2009 president Tarja Halonen
2010 filmaren Nahid Persson Sarvestani
2011 professor emerita Madeleine Leijonhufvud
2012 professor Carin Holmquist
2013 jur. dr i folkrätt/juridik Jenny Wetterstrand
2014 Head Coach Sweden Pia Sundhage
2015 Genusfotografen, Tomas Gunnarsson
2016 föreståndare Danuté Mituziené
2017 författaren Carina Karlsson
2018 konstnär och kläddesigner Minna Palmqvist
2019 forskaren Marjo Liukkonen
2020 Anja Hirdman

Priset har alltså gått till kvinnor samtliga år förutom 2006 då de gick till en man vid namn Claes samt 2015 då det gick till Tomas som jag misstänker att är trans men ändå en snorre. 

Jämställt? Nä det känns inte riktigt så.

Jag fick för ett tag sedan upp i mitt fb-flöde ett inlägg av Camilla Gunell där hon delade någon hyllning från Hillary Clinton till den finska regeringen. Jag kände att jag ville fråga Gunell om hon tycker att den finska regeringen är jämställd. Svaret var ungefär vad jag väntade mig och även väldigt talande för vad jag menar med att feministerna och feminismen är ute på off road rally.



Jag skrev alltså åt henne att jag inte tycker det känns speciellt jämlikt i den finska regeringen och frågade om hon tycker det känns bra.
Svaret blev att det känns alldeles fantastiskt efter 1000tals år av manlig dominans.

Ni förstår ju själva då att det inte är jämställdhet man är ute efter. Man är ute efter att trycka undan männen så mycket som möjligt, ju mer desto bättre.
Sånt här retar mig oerhört, man tar något bra och gör det extremt, ett skolboksexempel på extremfeminism.

Det som gör det än mer irriterande är att man har sin jävla högtidliga prisutdelning på stadsbiblioteket där staden bjuder på dryck och tilltugg. 
En sån här politisk förening ska hålla sina jippon i en lokal som de betalar själva, det är inte något skattebetalarna ska göra. Inte ska staden heller bjussa på födan, hur skulle det se ut om stan skulle stå för maten på Holmbergsmässan?

Nä, i mina ögon är detta skandalöst.

I mina ögon är vi väldigt jämställda på Åland och skulle bara extremfeministerna ta av sig offerkoftan och ställa undan lådvinet så skulle de kanske hitta tillbaks till vägen. 

Off road rally passar sig liksom inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Alla utom ÄlskogsFrille är tysta

Det finns alltid en säker passning

En kniv i ryggen

Fittmössan är tillbaks

Den åländska själen

Snipäventyrssuget

Åland mitt Åland

Trump och EU